Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS KEMPE
Huru man skall kunna åstadkomma kraftigt växande skog å de rena
sandhedarne — marker blottade på mylla och i saknad af hvarje
inblandning af lera, alltså både näringsfattiga och torra — är däremot en för
skogsmannen svårlöst gåta. Åtskilliga metoder af markberedning hafva
emellertid i detta syfte föreslagits, men mig veterligt har ingen af dem
pröfvats i någon större skala. Här må endast nämnas de tvenne, som
synas hafva något skäl för sig.
Att uppblanda sanden med påförd torf är ett af dessa förslag, och mindre
försök härmed lara ha utfallit synnerligen väl. Allt talar ock för att
resultatet borde blifva godt, men åtgärden är alltför dyr och till och med outförbar,
när det gäller så ofantliga vidder, som här är fråga om. Där belägenheten är
synnerligen lämplig, borde dock större försök i detta hänseende göras.
Det andra förslaget är att plöja sandheden och få ny jord — i detta
fallet visserligen endast sand — i dagen. Detta förslag stöder sig därpå,
att man i kanten af nybrutna vägar ofta får se vackra plantor uppkomma
på den -genomskurna eller uppkastade sanden, under det att sandheden
innanför ej kan framalstra dylika, samt därpå, att samma förhållande äger
rum i de gropar, som uppstått efter brytning af stubbar för tjärbränning.
Det synes sålunda som om den nya sand, man genom plöjning eller
eljest bringar i dagen, skulle äga större alstringsförmåga, än den sand,
som redan ligger i dagen; den sistnämnda skulle på något sätt blifvit
olämplig för skogsbörd.1 Men är det så, då bör väl äfven den sand, som
ningarna för en god skogsvård. Hvarje skiftesdelägare har i allmänhet erhållit del i
hvarje skifteslagets skogsmark; och i regel har en till formen rektangulär skogsmark
delats genom med långsidorna parallella skiljelinjer, hvarigenom uppkommit långa
skiftesremsor om ända till en mils längd, med en bredd af kanske allenast 100 à 200 meter.
Vid sådan skiftesläggning försvåras eller omöjliggöres all skogsvård. Att hägna de långa
smala skiftena blir mycket kostsamt och att dika dem är ej att tänka på. Ofta har en
hemmansägare två eller flera sådana skiften, och äfven om flera hemman inom
skilteslaget förenas hos samme ägare, kan det inträffa, att ingen sammanslagning af skiftena
kommer- till stånd. Det vanliga är dock i detta fall, att mindre skogskomplex bildas, men i
hela sin längd skilda genom andra skiften. I båda fallen äro dessa mellanliggande skiften
till hinder för skogsvården. Och då en myr tillhör flere skiftesägare, inträffar alltför ofta,
att de icke kunna enas om dess torrläggning.
Önskemålen i fråga om skogsmarks skiftesläggning äro sålunda närmast, att denna
sker med vederbörlig hänsyn tagen framför allt till en rätt skogsvårds fordringar, så att
största möjliga koncentration vinnes både i fråga om skiftenas antal och deras form.
Vidare att skogsägaren, där laga Skifte redan ägt rum, beredes möjlighet att i väsentligt
större utsträckning än nuvarande lagstiftning medgifver genom ägoutbyte sammanföra
sina splittrade skogsskiften till för skogsvård bekväma komplex.
1 Man torde kunna antaga, att det är bristen på alkalier i det öfversta, ofta genom
sin hvitgrå färg utmärkta lagret å våra sandmoar, som jämte bristen på mylla är
orsaken till deras sterilitet. Den större växtkraften på den blottade friska sanden skulle då
bero på dennas större halt af ovittrad fältspat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
