- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
7

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÄ BJÖRNJAKT BLAND LAPSKA HÖGFJÄLLEN. 7
en bastant måltid intogs, lappgrejorna påpälsades, och man
var därefter skäligen beredd att gä stundande, okända öden
till mötes. Utanför på gården voro en mängd folk församlade,
både lappar, finnar och svenskar, de där gärna ville skåda,
huru "herrarnes" renåkning månde gå — öfverallt, hvarthän
man än vände sin blick, såg man pittoreska, brokiga lapp-
dräkter och nyfiket spelande, mörka ögon under ett kaos af
korpsvart här, som tofslufvan ej mäktade hålla styr på. Man
får heller ej undra på folkets uppmärksamma intresse: de se
så sällan några främlingar i sin by, i all synnerhet så här
många som vi voro — — och så skulle ju vi fuska i deras
handtverk och fara en lång väg med renar alldeles som lap-
par. Vi hade intagit våra platser i pulkorna, och under horn-
signaler, rop och skratt började det vidlyftiga tåget att röra
på sig; det var då inalles 21 renar med pulkor. Det gick
emellertid inte så där hofsamt och beskedligt, som man be-
gynner ett slädparti efter hästar, utan i ilande fart, i galopp,
med denna ängsliga initialhastighet, som är den endast nöd-
torfteligen "tama1* renen egen. Där fanns på en tomt en flock
snösparfvar på ett par hundra fåglar, men dessa flögo för-
skräckta åt sidan vid vår ankomst. Så dängde vi i mer än
hastigt lopp fram genom gårdarna, nedför backar och uppför
backar, öfver hårdt tillfrusna myrar, där snön hopats i drifvor
och pulkavägen buktade alnsdjupt under snöns nivå, och ra-
kade uppför (in lång höglandsplatå, där pulkan slängde och
hoppade som en liten sparf mellan stenblocken. Man får ha
ögonen med sig vid dylika tillfällen !
Nå, huru gick ""herrarnes" renåkning? — frågar du. Jo,
verkligen ej så illa, skall jag berätta; man måste nämligen
taga hänsyn till den omständigheten, att somliga bland dem
knappast sett en pulka förr, än mindre suttit eller kört i en
dylik. Visserligen förekommo ju åtskilliga "misslyckade ba-
lanser", det vill på ren svenska säga så mycket soin fall eller
"utkastning" ur pulkan, men hvad gjorde det, när man var
klädd i lapparnes mjuka, praktiska vinterkostym och käckt
höll kuraget uppe — i alla fall skadade man sig ju inte!
Komna ned till ängsladorna vid Rautusjoki, en älf, som rinner
ur Raututräsket och uppför hvilken vår färd skulle fortsättas
till björnhidet i Neittipahka, rastade vi på den punkt just, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free