- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
10

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 PÅ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
solen bränner hetast, långsamt och tråkande. Här och där
har endast helt bräcklig- is kunnat bildas till följd af den
starka strömsättningen, och stundom åker därför pulkan genom
isen ner i farliga, vattenfyllda hål, ur hvilka renen då ansträn-
ger sig förtvifladt för att kunna draga upp pulkan och kör-
svennen, som i regel blir våt om sitt bakre parti. Ofta måste
vi med stor försiktighet passera isflaken kring forsarne, som
gått öppna vintern igenom, ofta måste vi för att undvika dessa
senare göra vidlyftiga omvägar öfver myrholmar eller strand-
uddar med en myckenhet af snö. Där en större klippa lig-
ger i älfven, har isen i skimrande, glasgröna spegelskifvor
och till likhet med de kringbyggda salongsventilerna på en
ångares akterdäck eller en kolossal s. k. hafstulpan, som man
kan se blomstra t. ex. på ostronskalens kalkskift, blifvit upp-
lyftad på stup mot stenens topp. Ut öfver forsfårorna sträcka
sig också dylika isstycken härs och tvärs likasom af begär
att eröfra terräng från och helst alldeles fjättra det fria, is-
kalla fjällflödet. Här i en ukoski’1’ (fors) lyfter en skrake, som
egendomligt nog legat kvar på vinterfiske och ej följt med
på flyttningsstråten söderut. Färden går som sagdt helt lång-
samt i förmiddagshettan, ty dels är isen ofta opålitlig, dels
önskar renen helst smällkallt väder, om frågan gäller att skynda
och vara riktig’t uthållig. Alldeles lugnt är det också, och
vi blifva grundligt solbrända, känna vi: skinnet kring näsan
och ögonen börjar att flagna af — en af jaktdeltagarne pre-
senterade sig längre fram i så godt soin alldeles flådd nasus.
Ingenstädes verkar den tidiga vårsolen så starkt som just i
fjällbygden med dess skarpa ljusbrytning öfver de hardt när
oändliga snövidderna; under min expedition genom de fyra
nordländernas lappmarker i mars och april följande året blef
jag så pass brunstekt, att jag mer liknade en indian än en
skandinav. Nu kände vi ögonen lida i hög grad af att be-
ständigt se ut öfver den sollysta snön, de svedo och tårfylldes
samt utsatte oss för åtskilliga egendomliga syn- och färgvillor
— vi voro med ett ord angripna af "snöblindhet" och koramo
härig-enom att indirekt tjäna vetenskapen, såsom antvdt blifvit.
Otvifvelaktigt predisponerar denna snöblindhet genom ögon-
katarren (conjunctivitis) för starr, ett åtminstone bland de nord-
ligaste fjällapparne allmänt förekommande ondt, som af veder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free