- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
14

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
ända upp till hidet utan fyra af dem stannade halfvägs under
förklaring, att de voro alldeles uttröttade af klättringen och
kände svindel, sedan de under en rast "försett sigu pä bran-
terna; malicen vill veta, att dessa groggat något oförsiktigt
på morgonkvisten. Denna kvartett utposterade sig således
vid en del djupa vårflodsgångar eller skrefvor i fjällsluttningen,
där de lofvade knäppa nalle, om ej vi kunde taga död på
honom vid hidet. Var bestigningens första hälft svår, blef
den andra det i dubbelt mått. Flerstädes måste man näm-
ligen klättra uppför ett plan med ända till 60 à 70 graders
lutning. På ett ställe borde man gripa tag i en björkbuske
för att kunna svinga ena foten upp i närmast öfre spår, på
ett annat måste lappen ringla ut sin kasttöm för att vi skulle
få ännu ett stöd utom stafven. Lycka i sanning, att snön låg
sä fast öfver fjällklyften och att skaren var så utomordentligt
hård! Ett enda steg, som slant, skulle dock låtit oss hejdlöst
rulla ner utför de svindlande branterna för att krossas mot
snöfria klippblock, som i mängd lågo utströdda i de nedre
sluttningarna. På de af lappen och de förstgående upptram-
pade, stundom i skaren med vxa uthuggna ’’•trappstegen"1,
nådde vi till sist hidet, som låg ungefär 500 meter högt uppe
i fjället och utgjordes af en grotta under en väldig häll, som
väl kunde vara omkring 5 m. hög och 15 m. bred.
Jaså, här var det alltså, som skogens drott, ödemarkens
ensligt ströfvande envåldshärskare, gått till hvila för att under
ostörd vintersömn bida vårens återkomst! Hit i vilda fjäll-
bygden hade han dragit fjärran från de yttersta nybyggena
i den lappländska västern, hit hade också Nia på skidor eller
med ren envist följt hans spår från Kattuvuoma på andra
sidan Torne träsk. Ansträngande var det helt visst att gå
eller på skidorna saxa uppför alla mötande branter, farligt
ofta nog att ränna utför dem, men Nia är en uthållig karl
med muskler som stål, har lärt att på egen hand reda sig
och möta farligheter i marken — dessutom kände han hidet
vara. ett vanligt vinterbo för björnar. — Här torde nu vara
skäl att så godt genast omtala, hurusom Nia strax efter in-
holmningen velat taga björnen på spjut och till den ändan
genom inskjutande af störar inåt hålan och aflossande af skott
sökt få ut nalle, som likväl endast lät höra af sig genom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free