Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brumning, förnummen blott som ett doft eko djupt ur berget.
Då hade Nia varit så pass mycket affärsman, att han med
stora och små stenar täppt för ingången samt därpå till
jägmästare L—wall i Gellivare sålt ringen för 100 kronor. L—wall
skulle få skottpengarna och lappen hälften af köttet; funnes
ingen björn, skulle Nia betala 200 kronor — ganska hyggliga
och fiffigt hopkomna villkor, icke sant? Men så må också
erinras om det förhållandet, att lappen ju förtjänade på att
lämna oss skjuts till och frän jaktplatsen, och det slog till
ganska bra på den långa vägen.
Under spänd afvaktan på hvad som komma skulle ställde
vi oss nu på post kring hidet — somliga framför detsamma,
andra på eller helt försiktigt bakom klippan där ofvanför.
Den öfverenskomna regeln var, att björnen måste vara
kommen utom hidet, innan skott fick lossas på honom. Snön,
som hvirflat hop till manshöga drifvor vid ingången,
skottades undan, stenarna, som förvarade bostaden, brötos bort,
“färdigt gevär“ gjordes efter hela skyttelinjen — men ingen
björn hördes af eller syntes till. Huru vi nu betedde oss?
Jo, några medhafda svärmare kastades in, af hvilka somliga
brunno af, andra ej; den, som skötte pjeserna, kastade sig
emellertid ögonblickligt åt sidan för att undgå “den utrusande
björnen“, men allt var tyst, ingen nalle kunde förmärkas.
Några dynamitknallhattar slängdes samma väg och smällde
af med dof knall — fortfarande ingen nalle! Långa
björkslanor kördes in, revolverskott aflossades — ändå ingen nalle!
Nej, vi “arbetade under ogynnsamma omständigheter“, såsom
det heter i bedröfvade revisionsberättelser, det var ju alldeles
tydligt — kanske att man rent af farit den långa vägen “i
ogjordt väder“ och att Nia misstagit sig samt stenat igen
hidet först sedan nalle gått sin kos bort till tryggare trakter;
jo det skulle just vara ett skönt spektakel! Kanske också
möjligen, att något af lappens på måfå inslungade lod dödligt
sårat djuret, som nu läge både dödt och fruset där inne i
grottan! Ja, hvem kunde veta!
Hvad skulle man emellertid nu taga sig till? Påtagligen
var en grundlig undersökning af hidet det enda tillförlitliga
sättet för att utröna, huruvida nalle verkligen var “hemma“
eller ej, men hvem ville månne erbjuda sig att göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
