Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på käpp eller björnspjut eller hvad som helst men att för
öfrigt raska sig, ty han, E. St—sén, tänkte gå ner och få sig
en smörgås och en sup. Utledsna på denna långrandiga
kryssning mellan hopp och misströstan, duktigt hungriga — ty
frukosten hade afätits mycket tidigt och nu var det senare än
middagsdags — och lika frusna — ty solen, som på
förmiddagen brände längs fjällbranterna, hade vandrat undan, och
en kylig vind började blåsa i dess ställe — hade samtliga
jägarne god lust att följa häradshöfdingens exempel att gå
ned och gjorde sig redan i ordning att troppa i väg, då — —
ett doft brummande, understundom afbrutet liksom af
rosslingar, lät förnimma sig inifrån grottans hide. Nu visade det
sig sålunda, att lappen haft fullkomligt rätt i sina påståenden
och ej farit med svek eller lögn eller spelat teater där inne!
Det fanns då verkligen en nalle, till på köpet en ganska svårt
sårad nalle, ja, det var ju numera alldeles uppenbart!
Jägarne intogo åter sina förra håll, och vi väntade hvarje
ögonblick få se björnen komma utrusande i hög grad af raseri
eller dödsmärkt släpa sig fram för att på de vilda djurens vis
kunna få draga det sista andedraget i fria luftens fulla
dagsljus, men minuterna skredo, och ingen björn syntes till —
nåja, det voro vi då vana vid! Ännu ett tag borde således
påhälsning ske hos nalle i hans vintervistelse för att gifva
honom det sista sakramentet och respass från all jordlifvets
vedermöda till en “bättre“ värld än fjällens, om en sådan kan tänkas,
men hvem ville åtaga sig detta uppdrag, ty ett slikt tilltag
var den här gången vida mer riskabelt än nyss, ett vågstycke
för resten, som i fråga om ett så pass trångt hide ej lärer så
ofta kunna upprepas med lyckligt resultat men väl med
motsatsen. Om lappen ville gå in? Nej, tack så mycket, Nia
tyckte sig ha gjort hvad han kunnat med denna krångliga
björn, och det hade han ju också! Och ingen af de andra
heller ville bry sig om att alldeles i onödan “offra lifvet“.
Jägmästare Nld, som redan i början af jakten dokumenterade
sig såsom en det djärfva modets man, kröp då dristigt in
men kom genast ut igen, enär han till följd af genljud i hvalfvet
tyckt sig höra nalle brumma strax bredvid sig. Så blef åter
en längre paus, hvarunder man djupt ur grottan hörde nalles
fortsatta stönanden. Till sist gick jägm. Nld in på nytt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
