Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före vår jaktfärd och då funnit utgången tillstenad, eller att
han redan genast efter inholinningen, då han ju oroades af
lappen, gjort en liknande iakttagelse. En annan förklaring
skulle möjligen också kunna sökas i den omständigheten,
att denne gamle nalle fiere gånger användt fjällets präktiga
grotta till vinterbo, funnit detsamma tryggt och säkert samt
därför endast i största nödfall velat lämna det — men det
"nödfallet" tyckte vi oss hafva framkallat efter bästa förmåga!
Emellertid brukar björnen alltid ligga särdeles "fast" i arktiska
trakter.
Renåkningen fick en värdig afslutning, som helt säkert
alla jaktdeltagarne med nöje erinra sig. Från Käyrävuopio
nybygge kördes nämligen den 1 1/2 mil långa vägen till Kurravaara
utför den brant sluttande Rautu-älfven i sträckt traf
eller oftast i galopp, rent af i sken, då man hade jämt upp
att göra med att så kallblodigt sig göra lät balansera för att
undvika alla klyftor i isfälten, alla stenrösen på platåerna eller
i de branta backarne. Så fortsattes färden efter hästar till
Jukkasjärvi, där vi blefvo i tillfälle att skada en renhjord på
öfver 2000 djur, tillhöriga tvenne lappfamiljer, som nu voro
stadda på flyttning öfver Torne träsk ner till norska kusten —
om jag än både förr och senare sett större hjordar, var det
dock verkligen grant med denna behornade, hvitbruna massa,
längs hvilken lapparnes beskäftiga och väldresserade hundar
sprungo på vakttjänst. Motivet var sannerligen fängslande
med den breda isvidden och de snötäckta fjällen i fonden!
I Vaskivuori (Svappavaara) togo vi "Pajaliter" afsked af
Gellivareborna — de fråssade i sin kyrkby på björnstek flere
veckor efteråt, och sedan i maj månad blef jag där bjuden på
delikat, rökt björnskinka. Emellertid fortsatte vi öfriga färden
söderut, men i stället för att resa direkt till Pajala veko vi
af från landsvägen — ja, det finns verkligen landsväg här! —
vid Junossuvanto masugnsby och styrde rätt genom finnskogen
kosan längs vintervägen öfver Saittajärvi och Ylikotanmännikkö
byar till Tärändö kyrkplats, där Korpilompolo-länsmannen,
Pajala-doktorn och jag gästade vännen inspektor F—k, i hvars
trefna hem vi smorde kråset med biff och chateaubriand af
medfördt björnkött — för att nu inte tala om de ripor och
all den välfägnad. hvarmed fru F. trakterade oss. I denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
