- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
30

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 # P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
ödesdigra sätt, hvarpå "civilisationen" gör sitt "välsignelse-
rika’1, intåg* hos naturmänniskor, stundom äfven hedningar
kallade.
Dagen härefter ströfvade jag med hundarna ut i tjäder-
skogen. Redan nu vill jag emellertid för att om möjligt
undvika klander af kräsna och åtminstone i teorien stränga
jägare passa på att betona, dels att vi på grund af vårt ar-
betes beskaffenhet ej ansett det löna mödan att medföra höns-
hund utan därför måste skatta åt ortens jaktsätt å la indian,
dels att fågeltillgången detta år var om möjligt ännu rikare
än vanligt — "nödåren" på fågel hade nämligen då ännu ej
hållit sitt bedröfliga inträde i Norrbottensskogarna. Redan
strax utanför gårdarna sköt jag för ståndskall af Tsjappes en
ung orrtupp, som "träat" inne i en tät tall; och så godt
som omedelbart därefter stötte jag en järpkull i ett grandrog
samt lyckades med ansträngande af envishet och ögon att
plocka ner fem individer af denna. De äro verkligen roliga,
dessa järpjakter, som man bland allmogen ofta finner drifna till
riktig virtuositet hos såväl hunden som jägaren! Råkar man
på en kull och spränger denna, följer nämligen den förstån-
diga hunden vaket alla uppflogen med ögonen, så att han har
reda på, hvar fåglarna slagit till, hvarefter han springer fram
till ett af träden, där en järpe sitter, klagar och gnäller var-
samt, "skär tänderna för järpan" — såsom Kaliksbon säger
— utan att likväl våga skälla, ty då skulle fågeln ofelbart
flyga; och när en järpe flyger, har han en sannerligen för-
argande ovana att alltid slänga bakom stammarna, så att
antingen hållet blir "orent" eller man ej alls kan få skott på
honom. Detta om hunden och dennes intelligenta beteende.
Hvad åter vidkommer jägaren, besitter denne en stundom
förvånande förmåga att höra, hvart järparna taga vägen och
att sedan med veritabel falkblick uppdaga de gråvattrade fåg-
larna, som oftast trycka sig långt intill den jägaren frånvända
sidan af trädstammen eller ock sitta på de inre grenarne, där
de tack vare mängden af tofvig’a skägg- och tagellafvar samt
sin egen "skyddande förklädnad" äro nästan omöjliga att
upptäcka för en mindre van skogsbo eller föga öfvad jägare.
Ofverkaliksbonden ser emellertid så att säga rakt genom trä-
den, och när han hör järpen börja kvittra och hvissla såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free