Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en årsunge, men denna ära förstod Tsjappes förbehålla
för sig ensam, hvarför Hassu snopet "dröp af" med slokande
svans — jag tror, att det var fiere dylika inträffanden, som
för framtiden vallade, att Hassu så småningom alldeles förlorade
jaktintresset: han kunde visserligen följa fågeln en stund
men sedan öfvergaf han honom, och hade han träat honom,
skällde han bara några minuter, innan han gick sin väg, så
att man ibland ej hann få reda på, hvar fågeln egentligen höll
till. Hade Hassu från början varit ensam på jaktstigen, skulle
han som sagdt troligen utvecklats mera till sin förmån än
hvad som nu blef fallet. Efter alla vedervärdigheter och allt
smörj i tjäderskogen blef hunden i stället en obehaglig marodör
på harjakt, hvarom mera framdeles. Ej så långt härefter
stötte hundarna ännu en tjäderfågel, hvilken slog till i en tät
gran. För ståndskall af Tsjappes lyckades jag trots det orena
hållet skjuta ner också denna, men mycket flat blef jag, då
jag fann den förmodade tjädertuppen vara en höna — det är
just med anledning af att nu och ytterligare några gånger
hönor af skogshöns skötos, som jag i början af förra stycket
tog till orda rörande den rika fågeltillgången i dessa orter
och samtidigt på förhand underrättade om, att några sådana
skildringar, som härröra från långt avancerad jaktidrott, öfvad
med tillhjälp af ypperliga fågelhundar, här ej kunde serveras.
De båda skjutna tjädrarna voro vacker och försigkommen ungfågel
samt befunnos efter en mils promenad tynga ner skjutväskan
betydligt öfver höfvan. Till följd af den tidiga våren
blef det mig senare möjligt att redan den 23 september skjuta
en "fullriggad" ungtjädertupp med yfvig halskrage samt gulhvitt,
mognadt näbb och med en vikt af 3 1/2 kilo, hvilket nog ej är
så vanligt vid sagda tid så här pass långt i norr.
Från Ertsjärv lät jag ro mig i vanlig forsbåt ett ganska
drygt stycke ner efter Bönälfven och vek därefter i väg inåt
markerna tillbaka till Naisjärv. Från detta ställe gick färden
sedan vidare till Lanså by, belägen vid Orasjärv, en träsklik
utsvällning af Skröfälfven. På denna marsch förde jag den
goda turen från Ertsjärv med mig samt fick skjuta 4 järpar
och 2 unga tjädertuppar, hvilket var så mycket mera kärkommet
som vägen var bedröfligt usel och besvärlig: den
passerar flerstädes stora myrar, hvilka befunnos eländigt spångade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
