- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
35

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O O A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 35
Skogsinstitutets elevers praktiska öfningar i Lyksele lappmark,
hvarest H. Nid fick köpa bössan af Oisen. Nid salde henne
sedermera till mig*, och jag har tack vare henne lyckats skjuta
mycket vildt i såväl Norrbotten som Lappland. Skulle nu
denna bok genom någon underbar ödets nyck förirra sig till
yttersta amerikanska västern, till Kalifornien, där O. nu lär
vistas, och komma honom inför ögonen, torde det glädja ho-
nom att erfara, det jag under angenäm hågkomst af gemen-
samhetsjakterna i Lyksele sedermera konstaterat, att hans
gamla bössa ej blott hade fina gravyrer och utsökt damasce-
ring utan också förmåga att med en rent förvånande ^kläm"
förhjälpa allsköns jaktbart villebråd från detta jordiska.
Samtidigt med det nyss vidlyftigt omtalade långskottet
hade två andra tjädrar under bullrande flykt sökt sig en säk-
rare fristad. Jag gick nu fram för att hämta den fallna fâg’eln,
kom tillbaka till Nid och ställde mig att rådslå med honom,
huruvida det var skäl att förfölja rymmarne bortom den an-
gränsande stora myren. Bäst vi där pratade, förvånade min
kamrat mig emellertid med att helt plötsligt och efter min tanke
alldeles omotiveradt kasta geväret till ögat och skjuta mot en
gran bredvid oss, hvarpå jag såg en tjädertupp komma ned-
rakande med sönderskjutet hufvud — Nid hade råkat få se
honom titta fram bakom en lafgardin i trädet samt noga mönstra
oss. Ater gingo vi vidare, lämnade den grytiga terrängen
och kommo till en tät granskog, där hundarna fingo slag och
strax därpå skällde ståndskall. Jag fick först syn på göken
och sköt ner honom — det var, liksom de båda föregående,
en fullvuxen ungtjädertupp, som redan anlagt vinterhabit. Då
det nu var ganska långt lidet på eftermiddagen, slogo vi oss
ner vid en ukallkällau och läto den medförda vägkosten oss väl
smaka — de äro rent härliga, dessa små källor med kallt,
ypperligt godt vatten, som man träffar infattade i frodvuxen
mossa invid stenarna, vanligen i det fuktiga, af granar ocku-
perade markparti, som förmedlar öfvergången mellan myren
och det mera högländta landskapet! Efter en timmes ljuflig
hvila på skogens mjuka mossbäddar bröto vi upp och styrde
kosan hemåt, hvarvid vi att börja med gingo ett rätt långt
stycke ifrån hvarandra med hvar sin hund. Jag hade Tsjappes
med mig, och hunden fick om en stund en tjäder att träa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free