Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag emellertid omöjligen kunde upptäcka i den begynnande
skymningen — dock fixerade jag- ett ögonblick en mörk
rufva med några hvita fläckar, men jag tog den för en lafsamling,
som kvällsdagern lyste igenom. Då jag efter att
hafva stirrat mig trött gjorde helt om och därvid hårdt trampade
på några knastrande torrgrenar, lyfte emellertid en tjädertupp
från den af mig ett tag misstänkta fläcken, pä hvilken jag
försummat att skjuta; den gynnaren hade setat vänd ifrån mig
och jag hade låtit kapitalt narra mig af teckningen på stjärt och
vinge, som jag hållit för något helt annat. När jag träffade Nld
och berättade missödet, blef jag naturligtvis grymt hånad; och
jag hade ju på sätt och vis förtjänt detta, ty ett skott hade jag
ju alltid kunnat för säkerhetens skull slänga af på vinst eller
förlust, då jag beslöt mig för att sluta rekognosceringen. Nld
hade haft bättre tur, han förevisade två järptuppar, som han
lagt sig till med. Enär vi nu hade minst en half mil hem
till Marsjärv, nödgade oss det växande mörkret att tåga i väg
med rask fart längs skogsstigen. Ett stycke från gårdarna
och träsket träffade vi emellertid åter igen på en tjäderkull
— det var likväl troligen densamma, som vi hade uppe först
om morgonen. Hundarne lågo ute på annat håll, men Nld
lyckades dock få syn på en tjädertupp, som satt sig i toppen
af en ung tall och mot aftonhimmelns mörka skyar aftecknade
sin underliga kontur. Ett skott från den trångborrade pipan
i Nlds gevär kom genast tuppen att trots det ansenligt långa
räckhållet göra oss sällskap hem till byn, där vi då inför det
oss pliktskyldigast beundrande folket kunde räkna upp ett
byte af fem tjädrar och två järpar. Sedan på kvällen sågo
vi flere klart glimmande ljustereldar ute på träsket.
Härefter medfördes alltid bössorna under förrättningen i
skogen, och medan karlarna släpade mätningskedjan och klafvade
timret, förde vi taxationslängd med gevärskolfven som
pulpet. Skällde så hundarna ståndskall, slängdes papperen
på marken, hvarefter vi gingo bort och sökte skjuta det vilda
— härunder tog sig folket enligt öfverenskommelse en liten
behaglig s. k. piphvila: släppte kedja, stång- och klafve samt
vräkte omkull sig på mossen eller satte sig på stenar, stubbar
eller vindfällen och bolmade karftobak af bara katten, tills vi
återkommo med bytet, som då fastremmades vid en af matväskorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
