- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
37

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarefter knoget fortsattes. På detta sätt drogo vi
fram genom de oländiga markerna, den ena dagen var ungefärligen
lik den andra. Kunde man gå sammanlagdt en mils
taxationslinjer om dagen, var detta ett hederligt beting, särskildt
då ju skymningen nu kom pa helt tidigt om eftermiddagen
och vi kanske hade en mil att gå ut till arbetet och
lika långt hem igen. Folket var mestadels präktigt — somliga,
både svenskar och finnar för öfrigt, hade jag haft med
under hela sommarkampanjen, andra togo vi efterhand i de
byar, vi passerade. Såsom arbetsförmän hade vi tvenne extra
kronojägare, af hvilka den ene tillika var sergeant vid Norr-
bottens fältjägare; den senare i synnerhet var en mycket rapp,
ordentlig och plikttrogen karl. När vi voro ute med alla
afdelningarne i skogen, kunde vi vara ända till 16 man högt.
En af finnarne vid namn Heikki Peura (— vildren) från Saarijärvi
i Finland — Runebergs och bonden Paavo’s Saarijärvi! —
blef mig synnerligen tillgifven och detta närmast
därför, tror jag, att han en gång fick sig en riktigt duktig
skopa ovett af mig. Fattig karl, hade han kommit öfver till
svenska finnbygden för att söka förtjäna sitt uppehälle i timmerkörning
och flottning, men hela vinterns behållning hade sprungit
under en festvecka efter flottningarnes slut i medio af juli,
hvarpå han trugat sig på mig såsom handtlangare för sommararbetena.
Jag lade genast märke till honom, ty här i svensksocknen
erinrade han mig lifligt om de Pajalafinnar, med
hvilka jag hela förra sommaren left ett oafbrutet, fritt skogslif —
vacker var han inte, det vill jag visst icke påstå, men
det var en undersätsig, harmoniskt och ovanligt kraftigt byggd
karl, som jag just inte velat möta med knif i hand, hvilket
jag dock höll på att få göra vid ett tillfälle. Helst gick han
och rotade för sig själf, rökte "finska blader" och såg oåtkomlig
ut — svenska ville han rakt inte lära sig, i det fallet
var han ohjälpligt envis; han var för dum, han skulle aldrig
kunna, menade han. I skogen skötte han sig förträffligt,
sparade aldrig möda, gjorde allting lugnt och ärligt samt var
nästan outtröttlig. Särdeles stark var han, det såg jag vid
flere tillfällen prof på. Var han för det mesta inbunden och
allvarsam ända till dysterhet, kunde han dock vid andra tillfällen
visa sig som en rolig ture, en riktig lustigkurre, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogsfjall/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free