- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
37

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 37
väskorna, hvarefter knoget fortsattes. På detta sätt drogo vi
fram genom de oländiga markerna, den ena dagen var ungefär-
ligen lik den andra. Kunde man gå sammanlagdt en mils
taxationslinjer om dagen, var detta ett hederligt beting, sär-
skildt då ju skymningen nu kom pa helt tidigt om eftermid-
dagen och vi kanske hade en mil att gå ut till arbetet och
lika långt hem igen. Folket var mestadels präktigt — som-
liga, både svenskar och finnar för öfrigt, hade jag haft med
under hela sommarkampanjen, andra togo vi efterhand i de
byar, vi passerade. Såsom arbetsförmän hade vi tvenne extra
kronojägare, af hvilka den ene tillika var sergeant vid Norr-
bottens fältjägare; den senare i synnerhet var en mycket rapp,
ordentlig och plikttrogen karl. När vi voro ute med alla af-
delningarne i skogen, kunde vi vara ända till 16 man högt.
En af finnarne vid namn Heikki Peura (— vildren) från Saari-
järvi i Finland — Runebergs och bonden Paavo’s Saari-
järvi! — blef mig synnerligen tillg-ifven och detta närmast
därför, tror jag, att han en gång fick sig en riktigt duktig
skopa ovett af mig. Fattig karl, hade han kommit öfver till
svenska finnbygden för att söka förtjäna sitt uppehälle i timmer-
körning och flottning, men hela vinterns behållning hade sprun-
git under en festvecka efter flottningarnes slut i medio af juli,
hvarpå han trugat sig på mig såsom handtlangare för sommar-
arbetena. Jag lade genast märke till honom, ty här i svensk-
socknen erinrade han mig lifligt om de Pajalafinnar, med
hvilka jag hela förra sommaren left ett oafbrutet, fritt skogs-
lif — vacker var han inte, det vill jag visst icke påstå, men
det var en undersätsig, harmoniskt och ovanligt kraftigt byggd
karl, som jag just inte velat möta med knif i hand, hvilket
jag dock höll på att få göra vid ett tillfälle, fielst gick han
och rotade för sig själf, rökte "finska blader"1 och såg oåt-
komlig ut — svenska ville han rakt inte lära sig, i d et fallet
var han ohjälpligt envis; han var för dum, han skulle aldrig
kunna, menade han. I skogen skötte han sig förträffligt, spa-
rade aldrig möda, gjorde allting lugnt och ärligt samt var
nästan outtröttlig’. Särdeles stark var han, det såg jag vid
fiere tillfällen prof på. Var han för det mesta inbunden och
allvarsam ända till dysterhet, kunde han dock vid andra till-
fällen visa sig som en rolig ture, en riktig lustigkurre, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free