Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag, ett utomordentligt angenämt samlif i dessa marker,
hvilka vi nog båda två lärde oss smått hålla af, ty hur det
är: har man kamperat länge i en ort och därunder skaffat
sig en hel del brokiga minnen, glömmer man den ej så lätt,
man tycker den stundom vara liksom en del af en själf,
hvilken man lämnat kvar efter sin afresa. Så ofta vi råkas,
Nld och jag, erinra vi därför hvarandra om den trefliga sommaren
anno 1890 i Öfverkaliksskogarna, och vi hafva båda
två längtat efter att kunna lefva den omigen, det vet jag.
Nu har jag här ofvan rätt utförligt ordat om våra omsorger
för vår inre människa i både andlig och lekamlig måtto —
att det skett så bredt, beror naturligtvis på att de där sakerna,
ej minst de sistnämnda eller födoförhållandena, äro ganska
intressanta under skogslifvet och lämpade att kunna upptaga
båda lediga stunder och ens verksamhetslust på ett mycket lyckligt
sätt, som kommer en att fullständigt abstrahera bort från tid
och rum, om man skulle falla på den besatta idén att vilja vantrifvas!
Därtill kommer naturligtvis i detta speciella fall den
för dylikt intresses bibehållande ingalunda oviktiga omständigheten,
att vi själfva rätt afsevärdt bidrogo till rätterna vid
middagsbordet och att vi själfva kröpo på alla fyra på vindar
och trossbottnar för att kunna finna några märkliga
"gammaldagsens förrivärldssaker". Emellertid vill jag till det rent
lekamliga i skildringen foga ännu några anteckningar, som
kunna vara betecknande nog för förhållandena här och för
— oss själfva. Vid färden från Lansjärv hade vi nämligen
märkt, att det gick ett par höns på gården där. Denna olycksaliga
iakttagelse skulle framdeles vålla, att vi tvenne särskilda
söndagar ströfvade miltals genom skogarna för att höra
efter, huruvida Lansjärvshönorna värpt — inne i vildskogen
håller folket ej sådana där öfverflödskräk! Resultatet blef
emellertid båda gångerna klent nog: första gången lyckades
vi få fyra ägg, eller två per man, inen den andra gången
kunde blott ett enda ägg presteras, som vi då helt skämtsamt
delade — det var en sådan "illa" dålig tupp, som fanns,
ursäktade sig gästgifvarmor. Genom att ofta tala om öl under
middagen, öfvertalade vi oss på narri vid ett annat tillfälle,
att vi längtade alldeles oerhördt efter sådan civiliserad
men dock måttligt civiliserande dryck. Närmsta gästgifvargård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
