- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
42

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 P Å S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
gärd låg’ da, liksom när det gällde de arma äggen, ungefär
2 mil aflägsen från vårt kvarter, och vi visste till på köpet
sä godt som säkert, att det blott skulle Unnas gammalt surt
öl — men livad hjälpte det: vi knogade minsann ändå i väg
för att dricka detta öl, hvilket sedan verkligen utan svårighet
kunde identifieras säsom surt, om också vi för skams skull
drucko det trots dess vedervärdiga smak. Att ölet var surt
ville vi ej säga hvarandra af pur människokärlek, tv då hade
det varit slut med själfbehärskningen och ölet möjligen ännu i
dag odrucket! — D å Anton hade svårt nog" att ensam med-
hinna alla de växlande bestyr, hvarmed vi förstodo att tynga
hans ungdom, skaffade jag mig till sist en pojke från Nais-
järv vid namn Gustaf Lithner, skiiligen misslyckad företeelse
för resten. Han följde mig emellertid hela detta år såsom
nödig hjälpreda och delade bostad med mig i Lule, där jag
på vintern slog mig ner under sotad ås. Sedan for han dock
utan att för evigt hafva fått permission tillbaka till sitt land
igen med fullständig uppsättning af kläder m. m. samt hördes
aldrig mera af — jo, han underrättade mig verkligen sedan
från ( jfverkaliks genom sin målsman om, att han inte vidare
kunde hafva nöjet att betjäna mig, enär han följande sommar
skulle "läsa sig fram för prästen". 1 stället tog jag da den
sommaren en verkligen snäll och duglig pojke från Tärändö,
Julius Karlsson, till uppassare ute i markerna och eljest.
Efter några veckors förlopp fick Nid från kusten upp ett
koppel stöfvare i skog*en — de hade kommit från Xerike med
ångbåt via Stockholm-Nederkaliks och sades vara mycket
bra på hare. Dessa krabater skulle nu pröfvas, innan vi
drogo oss långt inåt ödemarkerna och forcerade arbetet, da
det ej gärna kunde blifva tal om särskilda jaktutflykter vi-
dare. Under natten före den beramade invigningsjakten hade
det varit ganska kallt och det låg ännu frost pä marken, då
vi om morgonen släppte hundarna, hvilka belåtna öfver att
befinna sig i länge saknad frihet glädtigt drogo ut på sök.
Efter en stunds forlopp "väckte" den ena af dem och "fick
opp", hvarpå ett vackert dref snart gick fram längs en myr
och upp öfver en närliggande höjd, där det krökte länge och
väl inne i ungskog — det var tydligen en ungjösse, som
skämtade med hundarna. Mycket rätt, efter en kvart kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:15:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free