- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
44

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
alltid det heller, i synnerhet då fiere hundar äro ute i marken
samtidigt, det fick jag fór resten klart for mig beträffande
Hassu. Men att skjuta hunden hjälper så mycket kraftigare,
och det sättet måste jag använda på den depraverade kraba-
ten, som nu är ute ur historien.
Redan i början af september begynte björk och asp på
sank terräng att gulna såsom varsel för höst och vinter —•
på andra sidan Marsträsket såg man björkens blad lysa gul-
röda mot fonden af mörka granar, medan åter aspens skälf-
vande bladverk prunkade i en rödlett färgton, som uppenbar-
ligen var alldeles för grann för att kunna vara äkta eller
vittna om hälsa. Nej, löfskogen hade höstfrossa eller tvinsot
ända ut i grenspetsarna och sjuknade in mer och mer, så
att den en dag stod med alldeles förstörd hälsa för hela det
året. Myrarna, vidsträckta och tungsinta, omgördlande bergs-
sluttningarna med sina brunröda trasmattor, voro granna i
solljus på förmiddagarna, när man såg skuggorna från "stran-
dens" eller fastmarkens träd utföra allehanda fantastiska lekar
bland vissen starr, risig dvärgbjörk och frostrodnande hjor-
tronblad. Men i sena aftonen trädde månen fram ur de mörka,
jagande höstsk}Tarna och lät sitt kalla ljus flöda öfver öde-
marken, som låg och bidade hvila efter allt sommararbetet,
som ju varat dygnen igenom.
Under de fortsatta ströftågen genom de stora skogarna
kring Bönälfven och dess bivatten komino vi visserligen att
erhålla några städse välbehöfliga bidrag af vildt till den torra
matsäcken, men det blef dock på det hela taget ingen fart i
jakten, ty vi hade ju som hufvudändamål för friluftskampanjen
oss förelagd den stora taxationsförrättningen och måste allt
ifrigare lägga oss uteslutande vinn om denna, i mån som den
tidiga hösten ryckte an med ruskväder och korta dagar. Då
vi emellertid alltjämt medförde gevären under arbetet, fälldes
dock åtskilliga järpar, orrar och tjädrar, hvarförutom vi un-
dantagsvis lyckades komma öfver någon ripa — detta sista
var dock en ren slump, enär våra hundar alltid mycket sam-
vetsgrant jagade i väg all dylik fågel, innan vi någonsin hunno
komma den inom håll. Vännen Nid visade sig alltid mycket på-
passlig och händig, när det gällde oväntade, hastigt ifråga-
kommande flyktskott i tät skogsmark — jag minnes mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free