- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
47

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 47
kvar på barr och blad — det var en färg-prakt utan like,
när solstrålarna glimmade öfver denna sofvande skog i öde-
bygden !
Manskapet hade naturligtvis ej mediterat något vidare
öfver naturens skönhet men visade ända belåtenhet öfver att
vackert väder inträdt. Hastigt och lustigt fastgjordes nu
bördorna på ryggen, och så bar det af ner utför berget i
ökad lunk med långa, säkra steg, såsom skogsbor höfves.
Just som vi passerat den sista sluttningen, hördes Tsjappes’
lugna ståndskall ett stycke framför oss. Vi tillsade karlarna
att stanna och gingo själfva fram i den riktning, hvarifrån
skallet hördes. Bäst vi så smögo, fick Nid se en tjädertupp
ilaxa med vingarna i en björk för att få bättre fotfäste på
den gren, där han slagit till — ögonblicket därpå small det,
och trots det làng’a hållet, rakade tjäderklumpen ner och
dunsade med fart i marken. Då emellertid haglen ej kunnat
tränga in tillräckligt i den fullvuxna fågelns kropp, fick
Tsjappes sig en rasande kamp på halsen, innan lifvet full-
ständigt flydde — hunden hade då kunnit erhålla åtskilliga
kraftiga "kindpustar" af tjädern. Efter ännu en stunds marsch
öfver sanka marker nådde vi omsider den stig, som vi skulle
följa genom skogen. Nu kommo vi ut på fiere stora myrar
med förrädiska gungflyn, hvaröfver spänger ledde — mycket
dåliga, liksom oftast var fallet. Denna gång utgjordes de af
kvistiga, runda trädstammar med fläckvis kvarsittande bark,
hvilken stundom lossnade och kom vandraren att halka. Att
lägga spänger är emellertid det enda praktiskt utförbara sättet
i dessa bygder för att kunna ställa till med gångvägar mellan
byarna. Dock bör detta arbete göras ordentligt, så att det
dels motsvarar sitt ändamål, dels ock kan vara en längre tid.
Stockarna skola nämligen bilas, så att de blifva jämna på
öfversidan, härefter köras de ut på myren under vinterföret,
och när sedan myren är som torrast på sommaren, läggas
de två och två i bredd, fogas ordentligt med pålar tillsammans
vid alla skarfvar (så att vårvattnet ej vräker undan dem) och
utgöra sedan en bro, som det kan vara bra att hafva efter
ihållande regn, ty då suger förstås myren åt sig vatten som
en svamp. Läggas emellertid rundstockar ut med saknad af
nödigt sammanhang, bli de svåra att gå på samt sjunka ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free