- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
49

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 49
skogshöns, men nu efter lövfällningens början trodde fågeln i
allmänhet dåligt, och hunden började också blifva mindre
pålitlig vid ståndskallen till följd just häraf. Det var en
ömkligt dålig terräng, vi hade att passera — "se jer en halli
myttje ussel landskab hinna*4, anmärkte också våra Kaliksbor,
och det torde väl vara säkrast att jag för att blifva förstådd
samtidigt öfversätter deras rotvälska, som betyder: "det är ett
hela (särdeles) mycket dåligt landskap (trakt, mark, terräng) här!’4
I en vidsträckt granskog, hvari vi nu trädde in, tog Tsjappes
emellertid kort härefter upp en järpkull och förde ett sådant
fasligt lif med dessa fåglar, på hvilkas jakt han ej ännu blifvit
inlärd, att vi efter mycket besvär måste fånga in honom och låta
en af karlarne hålla honom, medan vi stego fram for att speja
i grankronorna. Tack vare ett par verkligen falkögda män
bland handtlangarne lyckades vi under denna lilla expedition
att på ungefär en kvarts timme skjuta sju järpar, hvilket vi
funno rätt tillfredsställande. Nu fortsattes färden vidare genom
skogen ut pä de stora, starrbevuxna myrar, hvilka omsluta
det nästan urtappade Hvitträsket, hvarefter vi nådde slutt-
ningen af ett berg. Här skällde Tsjappes ståndskall, och Nid
och jag skyndade båda fram i den riktning, skallet angaf.
Xi tyckte oss redan böra vara framme vid platsen inen kunde
dock ej upptäcka någon fågel, ty skogen stod mycket tät här
i myrstranden. Plötsligt såg jag dock Nid, som kommit före
mig, höja geväret mot kronan af den björk, under hvilken
han stod — ali, det klickade! —jag tog ett steg närmare
då sköt Nid med andra pipan ner fågeln, som befanns vara
en ung tjädertupp. Det är harmligt nog, när alldeles nya
patroner klicka; men gäller det att göra skott på den trygge
och senfärdige tjädern, då han intresseras af en pigg hund,
spelar dock den saken just ingen roll.
Nu vadade vi öfver Muggån, där bäfvern ymnigt höll till
i forna tider, samt passerade ett par större myrar och några
skogsdungar utan att dock höra af hunden, förrän vi varsnade
honom stöta en orrhöna. Till följd af den rikliga fågeltillgån-
g’en fick jaktvården denna gång maka åt sig och den "inre
rösten" tiga stilla: orren, som träat ett par bösshåll framom
oss, sköts af mig. En stund härefter saluterade Nid med
båda piporna en orrtupp, som flög förbi — den ville dock ej
På skogs- och fjällstigar. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free