Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
låta hejda sig’ utan släppte endast litet fjäder för att visa, att
han blifvit något pikerad af tilltaget. De tråkiga, tröttsamma
myrarne började nu att aflösas af högländta skogsåsar och
bergssträckningar med vacker utsikt öfver nejden. Fram öfver
det sista af dessa berg gick vägen genom en särdeles vacker,
ravinlik däld med höga, branta väggar pa båda sidorna — hä r
hade vi gärna kunnat möta den björn, hvaraf vi nyligen sett
spår på Orarne vid Vänsjärvs by, där nalle gått och ristat runor
med klorna i barrträdens barkar! Det är eljest ganska trefligt
att se björnen, skogens kung, i frihet ute i marken — jag-
har dock bara en gång haft den äran: det var under 1889
års sommar, då jag i Finland på en myr vid fjället Yllästun-
turi i Kolari socken, strax intill lappmarksgränsen, såg en
betande nalle, som smorde kråset på hjortrontufvorna. —
Stigen började nu blifva bredare och kreaturstramp att spåras,
och på myrarne lågo spängerna drägligt hyggligt — allt
tecken till att vi nalkades en befolkad trakt. Snart upptäckte
vi också Kölmjärvs vackra vatten ligga i närheten, och, komna
ned till dettas strand, inskeppade vi oss i två båtar och rodde
öfver till den gård, där vi ärnade taga in. Under öfverfarten
på träsket kommo ett par knipor i god fart flygande förbi —
— jag siktade på den främsta och slängde af ett skott, som
dock ej syntes göra ett dugg verkan, ty båda fåglarna fort-
satte flöget lika raskt som förut. Rätt som det var — just
då de höllo på att försvinna ur synhåll — märkte jag emeller-
tid den ena knipan störta ner i vattnet och då vi kommo dit,
låg hon stendöd och speglade sig i det klara vattnet. Det
var ett riktigt lyckoskott, så mycket mer som hållet var all-
deles för långt, men hade jag velat lyssna till karlarnes lof-
ord, skulle jag kanske narrat mig till att tro, att den sann-
skyldiga flaxen i själfva verket var utmärkt skicklighet. — Då
vi på förstutrappan till hemmanet, dit vi anlände "i ypperlig
kondition" allesammans, räknade upp och synade vårt ganska
brokiga byte från den långa dagsmarschen, befanns detta så-
lunda utgöra två fullmåliga tjädertuppar, en orrhöna, sju järpar
och en knipa.
Den 30 september föll första snön för vintern i dessa
trakter. Under arbetet ute i skogen blefvo vi verkligen öfver-
raskade af den — vi voro ännu ej inne i situationen, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
