Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
] S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 51
ändock var sa pass sent på året, ehurn vi ej gärna kunnat
undgå att lägga märke till den rikliga frosten om morgnarna.
Emellertid snögade det, om än obetydligt, och ett tag kom
en hagelskur på en kvarts timmes tid, en häftig skur, som
rasslade bland de aflöfvade björkbuskarna och hårdt klingade
mot markens alla frostlupna, vissna blad. Kronoparkens södra
del, som vi sparat till sist, bjöd på en mycket svår och an-
strängande terräng, detta särskildt kring byarna Kesasjärv,
Granträsk och Bredträsk. Här var nämligen marken under
de ofta innanruttna och af lafvar nästan öfverklädda granarna
mycket ojämn, full med stora, ovala tufvor, tätt sammanfiltade
af kråkris, mossor och starrarter, vidt utbredda ofvantill, af-
smalnande neråt, erinrande smått om skapnaden af en svamp.
När man nu klef på en sådan där tufva, som var frusen på
ytan och segt gaf efter för vandrarens steg, hvilket kom en
del af växtöfverdraget att med ett frasande ljud blifva rampo-
neradt, ville hon gärna vricka undan, och då slant foten gifvet
ner pa sidan om tufvan, där gyttjan låg på lur, djup och
ännu ej stelnad af köld. Eller också kom man ut på en
terräng, där man fick ströfva i mjuk björnmossa upp på halfva
benet eller knoga i pors och dvärgbjörk upp till knäna. Sam-
tidigt "svalkades" man af fuktiga, ofta frostöfverdragna spindel-
väfvar, som hängxle mellan träden och på ett obehagligt sätt
ströko en öfver ansiktet, där de gungade för höstvinden. Nu
kunde man inte vidare tänka på att få skjuta tjäder eller
orre, det var alldeles för sent med skällande hund, men med
järpen och haren lyckades vi dock ännu — i början af ok-
tober låg det snö i skogen, och då var det naturligtvis bästa
tiden för jakt på jössarna, som redan 1111voro nästan krithvita;
unghararna bruka emellertid hålla sig gråvattrade till in på
nyåret. Fiere gånger under början af oktober voro vi ute
på jakt efter hare — vi bjödo till och med några personer
från Bränna kyrkby på harjakt vid ett tillfälle: apotekaren
L—vin och "patron" B—son, som gjort oss Here tjänster
under förrättningens lopp. Vanligen lyckades vi också knäppa
någon hare, och aldrig kommo vi totalt lottlösa hem ur skogen
såsom eljest neråt landet så ofta händer trots de mest ihärdiga
bemödanden. Omkring den 10 och 11 oktober började det blifva
kallt med besked, men nu hade vi strax slut på arbetet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
