- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
53

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N . 53
Nid och jag, samt tackat hvarandra för godt och ärligt sam-
arbete. Utbytet från den gångna tiden hade också blifvit oss
sa mycket mera värdefullt och kärt att minnas, som det verk-
ligen var i möjlig’aste måtto mångsidigt: vi hade rätt inten-
sivt left både skogs-, folk-, natur- och jägarlif och haft ögonen
öppna för allt, som kunde tänkas hafva något intresse för
sådana våra medmänniskor, som ej komma hit i vildmarks-
skogen — och det är väl de lleste, misstänker jag. Innan
jag nu till sist vill kåsera litet om härvarande allmoges sätt
att bete sig- på fångst och jakt, torde jag få meddela vår sam-
fällda skottlista för tiden 20 augusti—5 oktober. Den lyder
1 sankt Hubertus1 namn sålunda: 11 harar, 14 tjädrar, 7 orrar,
2 ripor, 65 järpar, 2 krickänder, 3 knipor, 1 tornfalk, 1 hök-
uggla och 1 kråka. Betydligt mycket mera fågel än hvad vi
sköto gick dock åt till vårt hushåll ; denna fyllnad förskaffade
vi oss genom köp af "nyflakade" ripor, tjädrar och orrar —
vi blefvo emellertid båda två till sist så utledsna och öfver-
mätta pä fågel, att vi sedan länge nog’ ratade all sådan kost,
om det var oss möjligt att undgå den. Särskildt hade vi fått
nog af järpe, som kan vara bra för ett par gånger men blir
en styggelse, när man fått äta den massvis.
Det är egentligen på senhösten, sedan säden bärgats och
innan timmerkörslorna eller hötransporterna från myrarnes
slåtterängar ännu tagit sin början, soin Kaliksskytten vandrar
ut i marken med sin "tjopp" (pälshund) och sin lodbössa.
Här i orten har denna senare vanligen en kaliber af omkring
7 millimeter och ett utanpå vapnet liggande lås med lång
hane, som i krum går ned mot tändtappen. Kolfven är rätt
lång i jämförelse med de lodbössor al s. k. Jukkasjärvi-typ,
hvilka träffas t. ex. i Pajala socken och stundom hafva flintlås
samt städse en ytterligt kort kolf — K aliksbons gevär medgifver
därför anläggning och siktning på vanligt sätt. Bästa jaktvädret
anses vara en något dimmig morgonstund, då det är "huue-mettä"
eller disig-lufts-skog, såsom Pajala-finnarna säga. Då begifver
sig nybyggaren i god tid ut i s kogen, hans hund skäller snart
ståndskall, jägaren hör så, huruvida det är tjäder eller orre,
samt om fågeln sitter "fast", därefter smyger han fram och
uppdagar fågeln, hukar sig ner på knä, tager gärna stöd mot
en stubbe eller sten, kornar en och annan minut samt bränner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free