- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
55

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K E L N .
nomisk ai’ sig’, samlas det ihop på en fora, hvarmed han kör
ner till Töre för att g öra affärer med resta matrisen på någon
norrlandsbåt, hvarvid han får betaldt ungefär på detta sätt:
för järpe 10—20, ripa 20—30, orrhöna 37, orrtupp 50, tjäder-
höna 50 öre och tjädertupp 75 öre à 1 krona. Fångstsättet
ifråga, hvilket till folkets myckna förtrytelse nyligen blifvit
föreslaget att genom lagbestämmelser inskränkas till lappmarks-
området, emellertid lika verksamt som grymt. Särskildt dör tjä-
dern sällan på fläck under det nedfallande stocklagret utan för en
långvarig, vild och smärtfull kamp för lifvet, innan hans öga
.ändtligen brister. Jag har flerfaldiga gånger kommit till flakar,
där gamla tjädertuppar legat flämtande under slagstockens
tyngd, som de fåfängt sökt befria sig ifrån — stjärtens sol-
fjäder har varit utspärrad, näbbet, ur hvilket blod flutit och
tinat upp markens frusna mossa, ängsligt gapande, ögonen
inflammerade; den barmhärtighetstjänsten att genast slå
ihjäl djuret är det naturligtvis vid sådana tillfällen en plikt
att visa, ty det kan dröja länge nog, innan nybyggaren kom-
mer ströfvande i sina pjäksor för att vittja flakarna. Genom
sin höga uppgillring, hvilken ej förmår varna, äro dylika till-
ställningar farliga också för söder ifrån kommande jakthundar.
Har emellertid hunden under någon halftimmes tjut och plåga
fatt sitta fast med ena benet under en flake och sedan gått
och haltat i fjorton dagar, vet han dock i allmänhet att akta
sig för framtiden. Resuméen af det hela blir sålunda den, att
man ej bör sörja öfver, om det ur djurskydds-och jaktvårds-
synpunkt högst menliga flakandet skulle komma att upphöra
i det egentliga skogslandet.
Under nysnöarne vill skogsbon gärna skjuta sig en hare
men då stänges prisse inne i ladugården. Sedan klifver kar-
len i väg med lodbössan uppåt backen samt tittar efter natt-
slag’, och får han då, rätt som han går på spår, se några bred-
fotade, roliga afhopp, dröjer det inte just länge, innan hans
skarpa öga upptäckt jösse under vindfällets bångar och ris,
hvarpå lodbössan har att göra ett tämligen enkelt arbete.
Längre fram taga småpojkarna hare med snara i gärdsgår-
darna. Naturligtvis försmås inte ripor under jakten, om dylika
skulle synas till. De ligga så beskedligt under grangrenarnas
hvalftak, dit deras uddiga spårstigar leda, och tro att ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free