- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
56

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
människa kan upptäcka den, därför att de förefalla blott som
en svällande skumtopp på den hvita drifvan. Men en van
"stig’man" ser dem dock! När ekorrskinnen börja blifva vac-
kert ljusgrå — dä är marken vanligtvis redan snötäckt —
stiger Öfverkaliksbon på skidorna, fattar rännstafven i hand,
fäster yxan baktill i bältet, hänger bössan i renskinnsremmen
öfver axeln, lockar pä sin hund och gifver sig af ut i mar-
ken. Är nu snön ej alltför djup och tröttande för hunden, kan
bonden fä skjuta ända till 16—17 ekorrar under den ganska
korta vinterdagen, hvilket är rätt duktigt gjordt — sedan säl-
jas de krängda och hopbuntade skinnen på vintermarknaden
i Bränna kyrkby, där ett "timmer" eller "timber" (40 stycken)
betingar ett pris af mellan 6 —T kronor. Här i Ufverkaliks
— liksom flerstädes i Norrbotten och äfven i Lyksele lapp-
mark — skiljer befolkningen mellan gran- och tallekorrar.
Den förre är mera grå, den senare mera dragande i rödt,
säges det. Emellertid förekomma naturligtvis bådadera om
hvarandra och ogeneradt å de uppehållsplatser, som enligt
förmenande skulle vara det ena eller andra djuret egna. Somliga
är säger man sig också hafva iakttagit både tall- och gran-
ekorrar endast i granarna, andra år endast i tallarna — n ågot
som förstås beror på dessa barrträds olika försättningsår.
Skulle under jakten den skjutna ekorren fastna mellan gre-
narne och ej vilja fälla ned trots slag med yxhammaren mot
stammen, hugges trädet omkull utan vidare försköning, och
på detta sätt kan en enda jägare hinna med att föröda mycket
skog pa en "säsong". Under den egentliga vintern förekommer
jakt blott tillfälligtvis, såsom t. ex. då "tjoppen" tagit sig för
att "köra" hare uppe på "riften" (rullstensåsen) — höres dref-
vet då komma att stryka förbi huskanten, kan det väl hända,
att bond’ går in och tar ned lodbössan från taket i dagligstugan.
Sådana skott håller han emellertid för att vara mycket svåra,
nästan lika märkvärdiga som flyktskott. Och i betraktande
af att karlen har bara ett enda litet hagel att spendera på
krabaten, har han kanske rätt i sitt påstående.
Markmotivet om morgonen efter ett snöfall är mycket
intressant i dessa trakter. Här stå ripans spår fram mellan
gran och björk, till teckningen lika det tandade bandet på
huggormens rygg; här har haren smugit på silkestass genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free