- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
60

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
alen i buskform i slutna, fylliga häckar, liksom vore den
planterad; själfva stammarna äro kala genom isens och våg-
svallets tillskyndan, men kronorna äro lummiga och allesam-
mans lika höga, hvadan de omsluta ön med en oafbruten
gördel af saftig grönska, som i solljus bjärt sticker af mot
den mörka skogsfonden.
Vår ångslup skoflade sig käckt fram genom det upp-
rörda vattnet, i hvars sjudande grift snöflingorna besinnings-
löst hastade ned, rullade som ett nötskal på det öppna gattet
utanför Skagsudden och stäfvade bort mot Storön. I strän-
derna hörde vi böljorna rassla mot isar och stenkummel, fram-
för reste sig i den inbrytande skymningen en dallrande dimma,
som ovädret manat fram. Snart hade vi passerat Storön och
nått fram till den i Töreviken belägna byn Siknäs, där vi
ärnade öfvernatta — vi sågo ljus från stugorna glimma oss
till mötes liksom vänliga fvrbåkar. Då vi nu ej tordes ga
närmare stranden i mörkret och dimman, förankrade vi var tref-
liga ångslup ute på fjärden och beredde oss redan att fara i
land, då årslag förnummos strax intill och vårt flytande hem
efter en stund äntrades af några figurer med gevär på arm.
Vi kunde ej gärna tänka oss ett öfverfall i den fredliga trakten
utan höllo lugjit fram en lanterna mot de nykomna, hvilka
visade sig vara tvenne jägare, som jämväl mottagit inbjud-
ning till "holmgången": konsul Ü—blad och förvaltaren B—111
från Lule. Med ångslup hade dessa på morgonen rest från
staden, redan vistats någon timme i Siknäs och farit ut på
viken, då våra lanternor närmade sig. Nu skulle vi emel-
lertid gemensamt i land med en del af provianten och in-
skeppade oss till den ändan i en större barkass, som fördes
af en skärgårdsbo, hvilken i egenskap af fångstman gjort åt-
skilliga färder i de arktiska hafven — hans bekantskap med
isberg och "ishaf kom på visst sätt bra till pass nu, ty vi
hade ganska svårt att trots det korta afståndet komma i land
i mörkret, enär inne i bukten hopat sig massor af drifisblock,
hvilka under föregående kalla dagar börjat att frysa ihop med
kantytorna. Utan vidare äfventyr kraflade vi oss likväl fram
till stranden och togo in i den största gården, där vi supe-
rade och tiil sent på natten trådde dansen ined de glada,
vackra stintorna i byn — Siknäs är verkligen i hela Kaliks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free