- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
61

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H A R J A K T I N E D E R K A L I K S S K Ä R G Å R D . 61
bekant för sin granna kvinnliga ungdom, som har att berömma
sig af formskönhet såväl till kropp som ansiktsdrag och särskildt
blifvit beryktad for sina strålande mörka, fagra ögon.
* *

*


Strax utanför Siknäslandet är lilla Fårön belägen, egent-
ligen en långsmal sandbank, som under arens lopp vuxit ut
och nått värdighet af ö. Där frodas numera yngre gran- och
björkskog, omsluten af täta alsnår längs stränderna. På denna
holme skulle dagens jakt begynna ! Vid affärden från gården
i arla morgonstund hade vi därför till stridskamrater medfört
ett koppel stöfvare: fröknarna Sonja och Donna samt gamle
herr Rolf, medan ett annat koppel kvarlämnades på ångslupen
såsom rekryter, de där vid tillfälle skulle inmanas i tjänst-
göring. Knappt hade så vår båt nått land och hundarna blif-
vit släppta, förrän ett dref gick för full hals inåt holmen —
jag gnodde bort för att genskjuta detsamma, fattade posto vid
en korsväg och hade strax därefter den förnöjelsen att se
jösse komma trafvande rätt emot mig. Den gynnaren kom
med god fart, och jag var het efter loppet, hvarför motskottet
troligen gick alldeles bom, men i stället träffade andra pipan
sa mycket bättre, sedan jösse passerat mig: en volt, några
krampaktiga sparkningar, och allt var slut. Det var en äldre
hederspascha, stor och fet, värd ett ordentligt all’s todt —
konsuln, som tog den upp i famnen och "smekte" den, han
till och med kysste den i ett utbrott af riktigt godt lynne,
förliknade den också vid en liten kalf. Det blef första haren.
Slaktsupen —ja, i Norrbotten kan ju en dylik vara tillåten —
måste vi hälla i oss raskt, ty vi fìngo just då höra nya dref
på två olika ställen på holmen. Och på ångaren sekunderade
och tjöto rackorna rent ursinnigt. Belåtna öfver att tydligen
hafva råkat ut för en veritabel "har-grufva", spridde vi oss
skyndsamt ut på sandvallarna vid strand eller på de sling-
rande stigar, som under somrarna blifvit upptrampade af be-
tande hästar och får. Härligt klingade de korta dreflåtarna
i den friska, rena skärgårdsluften, och fram mellan granar
och alar kommo de jagande bararne sättande, ibland med för-
tviflans besinningslösa hastighet, ibland sakta guppande, lyss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:15:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free