- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
62

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
nande då och då under vägen. Det ena skottet knallade efter
det andra, alfs-todt-rop i alla möjliga tonarter aflöste hvar-
andra j)å hållen — litet hvar hade sålunda harar i väskorna.
Emellertid kunde man ej gärna tala om ordentliga dref här
på holmen, där en sådan ymnig harstam bodde, eller fä till-
fälle att bedöma de olika hundarnas duglighet, njuta af ett
ärligt, intelligent och omsorgsfullt gjordt arbete, njuta af ett
langt drefs alla spännande detaljer, utan här skötos jössarna
helt kort efter uppsprånget och efter ett dref i största minia-
tyr — somliga ströko med äfven utan att vara drifna; det
var nämligen godt om stänkharar, hvilka uppenbarade sig lika
fantastiskt som i en söndagsjägares dröm och skötos som god
pris. Lämnade sålunda jakten åtskilligt öfrigt att önska ur
synpunkten af avancerad idrott, hade den åtminstone börjat
sällspordt angenämt. Dels var nämligen vädret det allra vack-
raste och mest gynnsamma, man kunde tänka sig, och redan
detta var ju en lofvärd omständighet, dels var ett alldeles
egendomligt behag förbundet med att den 23 oktober och så
här pass nära polcirkeln få skjuta haren på barmark, där han,
helt hvit med undantag af de svarta örtipparna, kom skuttande
mellan unggranarnas grönskande käglor — det var vackert
nog att skåda, skall jag tala om, huru den sin rent hvita
vinterpäls iförda jösse rände fram på de snöfria, frusna stigarna!
Vid middagstid, då magen började morra efter en sup
och en smörgås, dukades den medhafda matsäcken upp på
markens frostiga mosstäcke, och ""allt befanns vara ganska
godt", så mycket mer som provianten just ej var af sämsta
slaget. För öfrigt är jag tillräckligt mycket naturvän och kär
i friluftslif för att kunna tillmäta matsäckens beskaffenhet blott
en underordnad roi, d. v. s. ungefär raka motsatsen till hvad
som så ofta är fallet i mark och skog, vid fiske och på jakt
— jag tycker nämligen för min del, helt öppenhjärtigt sagdt,
att nästan hvad som helst smakar ypperligt i guds fria natur,
där man ligger till bords som en gammal äkta romare och
naturen själf sätter sin deliciösa krydda på den tarfligaste spis.
Som "Stilleben’1, i vår luftiga och rymliga matsal hade vi här
att tillgå en talla, föreställande en grupp nyskjutna harar,
vaktade af tre stycken svettiga stöfvare, som lågo med nosen
utsträckt på mossan och sneglade på bytet — det hela för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free