- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
64

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
ländingarne reda på det pris, jag’ här åsyftar, skulle det be-
stämdt ej dröja länge, innan det blefve total brist i deras
landskap på alla fyrbenta krabater, som kunna skälla.
Sålunda hade vi duetten Viggo & Klinga, en solid firma,
att operera med under eftermiddagens jakt. Också då dun-
drade skott på skott rundt kring holmen, som blef öfvergången
med ifriga, buktande dref. Emellertid började hararna, som
nu fått motion under åtskilliga oväntade ilmarscher eller också
ej vågat ens blinka med ögonlocken af fruktan att upptäckas af
de på holmen huserande trollen, så småningom att trycka allt-
mera hardt: somliga huka sig ner under de slokande gran-
grenarnes skumma hvalftak, andra gömma sig vid strand bak-
om stenar i själfva vattenbrynet. Att gå längs stränderna och
skjuta sådana där harar, hvilka ligga orörliga i skydd af en
sten, kallas här i trakten att "pula hare" — en lika lättvindig
och allmän som föga idrottsmässig metod, som emellertid er-
bjuder en viss frestelse också för en del gamla förståndiga
jägare. — Men det började att lida mot afton allt mer: klockan
var half fem, och skymningen föll på. Nedbäddad i kvällnings-
moln låg solskifvan och funderade öfver sitt korta dagsverke,
medan de närmaste skyarna glödde i svenska färgerna, i blått
och gult, liksom de varit belysta af några väldiga bengaliska
eldar. Stämningsfull såsom endast om hösten i höga norden
var denna solnedg’àng ute i skärgården. Raskt hopsamlade
vi nu bytet, som befanns utgöra ej mindre än tjugu harar,
och vandrade fram genom de dunkla snåren ned mot strand,
där båten väntade oss. Här må jag slutligen söka återgifva
motivet en timme senare: solen nedgången och hvarje brokig
reflex försvunnen; i stället strör fullmånen, som hvilar öfver
horisonten i fjärran, sitt dallrande silfverglitter ut öfver hafvet.
Ångarens lanternor kasta ett trolskt skimmer ett stycke rundt
kring skrofvet; i fonden bukta skogens mörka konturer, ofvan
hvilka stjärnornas matta väktareldar glimma; framme vid land
bryta de genom nattregnet till en drifvande sörja uppblötta
ismassorna med sin utrörda färg af mot vattnets, och midt
på Siknäsfjärden ror en hvitmålad båt, där vi genomtrötta och
genombelåtna jägare sitta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:15:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free