Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. På andjakt i kustlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 P Å S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
vädjade, hade varit stört omöjligt för hvilken robust jägar-
natur som helst — undra då ej på, att min skrifvelse till
Harads kom att innehålla en tolft polerade tacksägelser för
vänliga påstötningen, särskildt då jag visste, att Kosjärv af
ålder var ansedt för ett lika ypperligt andträsk som Rörträsk
i Ofverkaliks och Tåkern i Östergötland.
Måndagskvällen den sista juli träffades vi så i Näsbyn
vid Xederkaliks kyrkostad, skaffade oss chäs och finnkamp
samt färjade i ett fullgånget stormväder öfver Kaliksälfven,
utefter hvars högra strand vi därpå st3Trde kosan till det om-
kring tre mil aflägsna Kosjärv. En N. underlydande betjänt-
gosse var beordrad att med proviant, bössor och lapphunden
Tsjappes (känd från Göteborgsutställningen och Kennelklubbens
tidskrift) taga sig fram till Kosjärv med särskildt åkdon.
Ja, då voro vi igen, vännen X. och jag, ånyo tillsammans ute
i de vidsträckta marker och under de egendomliga, otvungna
förhållanden, som vi båda älskade så högt! Efter hand började
det regna ganska stridt, men det vållade oss ringa sorg, ty
vägen och dess scenerier kände vi från gammalt, och vi för-
djupade oss blott ännu mer i gemensamma hågkomster från.
skogs- och jägarlifvet — hästen fick lunka i sakta traf bäst
han gitte. Emellertid tyckte vi rätt som det var, att vi fär-
dats alldeles för långt, och att vi troligen redan passerat af-
vägen till Kosjärv, dit ingen af oss förut varit. Att vi inte
varit så förtänksamma och stoppat på oss en karta före af-
resan — nåja, nog skulle vi väl ändå kunna taga oss fram I
Och så åkte vi tillbaka efter landsvägen ett drygt stycke och
slogo i hällregn in på en uppkörd skogsstig, där den ene
gick före som vägvisare, medan den andre satt kvar i chäsen
och sökte manövrera denna mellan de väldiga kullerstenarne,,
som särskildt i backarne lågo utströdda på ett föga behagligt
sätt. Länge och väl körde vi på detta sätt fot för fot, tills
vi varsnade några åkrar och boningshus. Gårdsfolket sof
redan helt tungt på stuggolfvet eller i högsängen, men vi
lyckades snart få lif i dem och erforo då, att vi kommit till
Brattlandet, alldeles nere vid Kaliks älf, hvarifrån vi hade
dryga tre ljärdingsväg fram till Kosjärv, dit en afväg ledde
något längre bort än på den plats, där vi vändt. Tack så
mycket — verkligen särdeles trefligt! Klockan var öfver tolf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
