- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
78

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78 P Â S K O G S - OC .H F J Ä L L S T I G A R .
skorra och lommen klaga; fram rodde vi på bäckens mörka,
trolska vatten, som otydligt återgaf konturerna af videt eller
margranen i strand — det var en riktig sagostämning, som
rådde och växte till alltmer i den tysta sommarkvällen.
"Kan han inte nâ’n strof om forntidssaker eller märkvärdiga
underligheter?" — sporde jag till sist, sa pass "i folkton’1,
jag kunde, vår roddare — "’har ni inte haft nâ’n trollkarl
eller klok käring i trakterna här?" "Jo, nog hade vi väl en
i forntiden", medgaf H., "men det är illa länge sedan bort i
farfars tid. Värre snäll var han till trolla å bota kritter a
läsa och be böner. Sä har jag också hört um arn eller landt-
käringen, har han hört 0111 ’na?" — frågade H. "Nej, inte
nå’t till riktigt att rätta mej efter!" lydde svaret. "Jaså, jo
då ska ja berätta 0111 tjärdalarna, huru dem i forntiden satte
en llaska med kvicksilfver strax vid ’hornet1, tapphålet ni
vet, för att inte arn skulle bli arg på bränningen." Nu an-
märkte N. på de talrika kniphålkarna i strandens torrstammar
och hörde sig före, 0111 de verkligen voro utsatta för knipor.
Jo, det voro de visst, menade H., "å kan ni tänka er så
underligt knipan bär sig åt, när hon ska ner med ungarna
ur hålken; jo, då tar hon den ena ungen efter den andra å
bär ner’en i näbbet och lägger en kvist på ryggen på hvar
å en, så att inte nå1en springer bort, innan dem är nere alle-
samman." *) Ja, och så voro vi framme vid stockbryggan
intill stolpboden i träskstranden. Hellström spådde svårt
oväder för natten och för morgondagen äfvenså, hvarmed
han naturligtvis ej gladde oss något vidare. Vi bestämde
oss emellertid för att "sofva på saken".
Femtiden på morgonen väcktes vi af N:s finska uppassare
Anton Tiensuu, här i det föregående eufemistiskt kallad be-
tjänt, hvilken ungersven rapporterade, att det regnat alldeles
oerhördt. under natten. Strax därefter kom bondhustrun med
"kaffe på säng" och bekräftade påståendet — numera händer
det gossen nästan alltid, att han öfverraskar sig själf med
att tala sanning, men sä har också hans herre låtit honom
*) Transporten torde väl dock ske på det sätt, att knipmamman bär ner
sina småttingar genom att till en ögla kröka hufvudet och näbben in mot
bröstet och där fasthålla ungen under flykten, såsom ock enligt sagesman från
Kvikkjokk berättas af C. G. Löwenhielm (K. Vet. Akad. Hand. 1843, s. 405).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free