- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
79

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P Â A N D J A K T I K U S T L A N D E T . 79
slita spö åtskilliga gång-er! I dag skulle det, så trodde nu
båda, arta sig till vackert väder litet längre fram. Eja, blefve
det så! Att kläda sig och äta går raskt för en jägare, som
är ifrig att komma åstad ut i marken. Äfven vi dröjde ej
länge med att draga på jaktkostymen och de höstoppade
bandskorna, plocka åt oss ett fyrtital patroner, taga den
älskade bössan midt om lifvet och så springa ned för den
branta strandbacken under mumsande på en större smörgås.
N. hade samma utrustning som förra dagen, men Anton var
hemma för att laga fågel till middagen och ersattes af en
bypojke, som var alldeles för trög för att sparka upp änder;
jag hade min roddare Granström, hans pojkvask på nåder
och som ett värdefullt plus en g’osse med en honom tillhörig,
ettårig, till det yttre mycket rolig stöfvarvalp, som skulle
hafva en förträfflig nasus och vara rent grymt "arg14 på att
""spänna1"’* änder. Det var nämligen tydligt, att änderna här
som annanstädes helst lågo uppe i det höga gräset och tryckte
samt ogärna ville gå upp, så att man kunde få skott på dem
— men nu skulle den åkomman radikalt botas. N. styrde
kurs öfver till fastlandet, medan jag stäfvade ut mot holmarne
för att grundligare än förut genomsöka dem.
Mycket riktigt: hundvalpen, som den ena af de i vassen
ströfvande gossarna förde i lina, drog nästan ögonblickligt
an, viftade med sin fula krumsvans och körde i väg genom
den rasslande säfven, där han ifrigt rotade, innan han fick
anden att lyfta. Pang — och hon låg där plaskande med
vingen knäckt samt var snart i godt förvar hos oss i båten.
Nå, det var ju ypperligt! Nästa and "spände;< hunden, nästa
sköt jag — och på det sättet gick det undan för undan.
Lillpojken tog sig för öfrigt till att en gång "spänna’"’’ en and,
som han höll på att trampa på; han fick den gången ränna
duktigt. Uet var emellertid bra att hafva hunden med, ty
eljest hade vi sannerligen ej fått reda på en del skadskjutna
änder, som i rasande fart gnodde upp och gömde sig i vide-
buskarne — på skogiga eller bergiga holmar flydde de
äfvenså upp i morasen. Patronerna voro nämligen laddade
med blott tvåor och fyror, hvadan skotten sällan dödade på
fläck. Och likaså hade vi ej, det visade sig under gårdagen,
utan hund fått änderna att lyfta, där de lågo dolda i gräs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free