- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
80

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
ruggarne. Fiere sköt jag1 för öfrigt ned, som vi aldrig fingo
tag’ i sedan, men slikt är en lika vanlig som förarglig malheur
på andjakt.
Efter att hafva stakat genom vassarne kring åtskilliga
af de större holmarne styrde vi in mot fastlandet och fort-
satte där i riktning fram mot den s. k. Norrkalfven, hvarest
N. och jag stämt möte. Småningom nalkades knallarne från
N:s gevär alltmer, och till sist kunde vi ropa till hvarandra
om jakten och dess förlopp. Jag hade just för ett skott fällt
tvenne stjärtänder, som rusade ut ur en fräkendunge, hade
tagit upp den döda och lät hunden söka den andra. Då,
medan N. jagade på en holme strax invid, kommo följande
för jakten rätt betecknande repliker att växlas mellan oss:
S. : nu fick rackan reda på min andra and; K.: nu "•spände"
Tsjappes en gräsand; S.: just nu gjorde min krabat det-
samma; N.: en för hvardera pipan, tjo gubben! S.: här fick
jag ett trefligt flyktskott, här tycks vara en hel kull, vet du!
Till sist styrde vi fram till Norrkalfven, som genom en af
en rännil genombruten landtunga är afskild frän det stora
träsket. Just då vi pressade oss in i vassen, varsnade jag
ryggen på en större fisk och brände på i en blink — mycket
riktig’t, en gäddklump på omkring 8 skålpund vände buken
i vädret och halades in som god pris. Att få båtarne i land
öfver grynnan var rätt svårt, hvarför karlarne måste klifva
ur i gyttjan och draga vid årtullarne, så att de ibland sutto
grundligt fastkilade i smörjan. Slutligen kommo vi emellertid
på fast botten och upptäckte på näset en samling förträffliga
åkerbär, hvilka hastigt och lustigt expedierades. På Norr-
kalfvens vattenyta låg’0 åtminstone ett hundratal änder, men
det var omöjligt att komma dit och få skott på dem, ty
träsket omgafs af en bred gördel gungfly af hvitmossa, som
hotade att brista under hvärje steg. N., som stötte på en
and i gräset och sköt ned den i träskstranden, gick därför
miste om fågeln, ty ingen af hundarna tordes dit ut och
karlarne än mindre. Från sin färd utefter landvassarne be-
rättade N., att han någonstädes stött på en kull smålommar
(Colymbus septentrionalis L.). Ungarne, som voro mycket
litet vuxna, hade efter moderns uppflög synnerligen ifrigt
hållit efter båten — i tanke att den var deras styfmamma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free