- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
88

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 PÅ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
särskildt pä vintern äro af särdeles verksam effekt. Dessutom
träffar man uppe på furuheden eller renbeteslandet stora ris-
flakar, byggda i en krets kring- någon passande tall och göm-
mande en mängd småflakar eller snaror, hvilka äro afsedda
att under vinterns yrväder, då de narra riporna att tro dem
vara vänlig-a tillflyktsorter, kunna decimera fågelstocken, hvil-
ket också ofelbart blir följden. Renbeteslandet — — jag kom-
mer att tänka på renen, den norrländska vildskogens prydnad !
Äfven i dessa trakter af Sverige är vildrenen nu försvunnen,
om den än lefver kvar i folkets berättelser och med än bättre
lif i stark stam på linska sidan gränsälfven. Men så linnes
då tamrenen i stället, tamrenen, hvilken sommartiden har ferier
och belåten betar i frihet ute i marken! Det är ett ganska
behagligt inträffande att under strapatserna möta en renllock
utmed en älfstrand eller på en starrgräsmyr, ty det är rent af
ett vackert skådespel. Den mörkbruna, blanka sommardräkten
"gör sig" nämligen helt enkelt ypperligt mot trädens och
buskarnas grönska, och djuren föra sina stora hornkronor
lika ledigt och obehindradt undan grenarnes försåtliga famn-
tag, som om de på pricken visste, huru stora de äro, hvilket
också mycket riktigt påstås af somliga skribenter, som af ifver
att kunna konstatera "gudomen i naturen" ej skytt att föra
till torgs slik en ohållbart ideel uppfattning’, den det lär blifva
ganska svårt att lämpligen bevisa. Är renen ett trelligt och
under vissa, yttre betingelser vackert djur — och det är den;
lappen håller den för öfrigt för att vara ståtligast bland alla
skapade kreatur, och det må förlåtas honom — är den emeller-
tid långt ifrån tilltalande, när "kormen" tagit i tu med honom.
Det finns två slags dylik "mask" (Oestrus-arter), som anfäktar
renen : den ena lägger ägg i näsans slemhinnor, den andra i
själfva huden, som den genomborrar, hvarefter båda deras larver
parasitiskt lefva i varceller, som efterhand öppna sig. I juli för-
puppar sig- larven, som renen stundom lyckats aflägsna medelst
starka frustningar — hvarken genom frustningar eller de mest
vilda skakningar flyr dock den larv, som tagit till sin uppgift
att fördärfva skinnet, utan med denna får renen plågas, tills
puppan blifvit fullbildad insekt och presenterar sig såsom
renbrcms, en fortfarande efterhängsen och näsvis krabat, som
renen har mycket stor respekt för. Ofta ser man därför ute

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free