Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från kampanjerna vid stockelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
myggmössa (flor är komplett opraktiskt i sn årig1 skogsmark!),
som räcker ner öfver hals ock axlar men lämnar det skäligen
lätt fredade ansiktet obetäckt, eller ock i nödfall en annan
ingnidningsvätska, hvilken tillredes af en matsked söt grädde
på I kvarter lättflytande, prima vanlig tjära, hvilka båda
sistnämnda sätt jag tager mig friheten att rekommendera.
Naturligtvis medförde jag en mängd aptitligt gråskäckiga
flugkrokar för fiske af harr, laxöring och "börsting" (finnar-
nes "tammuka"), därest dylika figurer kunde befinnas villiga
att lämna bidrag’ till matsäckskosten, hvilket lyckligt nog blef
förhållandet. Nästan hvarje rinnande vatten här uppe har
riklig tillgång på sådana där läckerheter. Såsom vanligt "på
krigsstigen" följde förstås också den kära bössan med, och
tack vare henne fingo vi litet emellanåt "färsksaker" till vår
enkla middag eller supé i skogen: det var mest järpar, orrar
och ripor, som jag lyckades öfverraska under förrättningen och
långt ifrån ogärna lade mig till med. Redan förut är nämndt,
hurusom nätterna tillbragtes vid stockeldar eller af svenskar
i Norrbotten s. k. backvardar. Sedan en dylik tillställning,
som består af en granrisvägg eller en i hast hopkommen och
uppstöttad fascili mot lägrets vindsida, af handtlangarne blifvit
iordninggjord jämte en trefven stockeld, illmarigt anlagd i en
vindfälld torrfura, blef vanligen främsta bek3-mret det, huru
man skulle ställa med matsedeln. Vanligen var det då inspek-
tor S. och jag, som med tillhjälp af de i detta hänseende upp-
öfvade kronojägarne utarbetade det där ganska roliga kapitlet
i skogsromanen. Först dukades kontens skåpmat upp på en
filt eller på mossan, därefter träddes några plockade och sköljda
järpar på spö, fylldes med smör och hängdes ut öfver elden
för att stekas på äkta vildmansvis — ett annat godt sätt var
äfven att smeta 1er omkring fågelkroppen och lägga den i
askan vid gemensamhetsbrasan — fisken fläktes, saltades och
halstrades på björkkäpp, då den blef ypperlig, sedan man
rensat undan askan från den mörkbrända huden, kaffesnurran
eller emaljpannan för chokolad och te fylldes med härligt
vatten från närmaste "kallkälla" i myrkanten och ställdes att
puttra på glöden, och så var den delikata huggsexan inom
kort färdig att inmundigas med strykande aptit. Manskapet
hade under tiden varit långt ifrån overksamt. Hvarje karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
