- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
96

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
den form af blåbären, som har blänkande svart fruktkött och
smakar som bigaråer, hvilket endast frapperar en angenämt
uti höga nordens vildmarksskog.
Rådde disigt väder, voro både myr och skog lika be-
dröflig*t villsamma — det är nämligen inte alls trefligt att
misstänka, att man går och cirklar i dimman! Än otrefligare
är det dock förstås att nödgas erkänna, att man verkligen
gjort en sådan där krumbukt eller rent af gått bort sig!
Våra karlar, fostrade i och vana vid friluftslifvets mång-
artade fatahteter, kände emellertid utväg att vid dylika till-
fällen förhjälpa oss ur klämman. De hade nämligen sina
knipsluga märken litet hvarstans i skogen genom att aktgifva
på en del förhållanden, som endast ödemarksbon känner till —
ett sådant t. ex., att fristående träd inne i skogen hafva en
kraftigare grenväxt åt söder än åt andra väderstreck. Redan
gamle von Linné, som var en mäkta skarpögd man ej blott
i fråga om minsta lefvande kräk, har från sin lapska resa
antecknat, att lapparnes "magneter" äro: "1. Stora tallar,
hvilka på södra sidan hafva flera ramos, på norra ingen;
2. Myrstackar, växer gräs på södra sidan och Vaccinia, på
norra intet; 3. Aspen, cortex raggot på norra, på södra
slätt; 4. Torra tallar i kärr, Usnea nigra a latere septen-
trionali excreta.u Äfven skogsfinnen har emellertid dessa
samma kännetecken till vägledning och observerar dessutom
fiere andra, t. ex. lafbetäckningen på stenarne. I sådant där
dimmigt väder var det ganska lätt att trots allt buller våra
steg och samtal gjorde, komma skogsfågeln in pä lifvet, ty
denna är då föga "var" af sig. Tjäder, orre och järpe läto
emellertid blott undantagsvis se sig, men ripor varsnades fler-
städes, och några dylika fåglar skötos för att på vårt enkla
vis anrättas i nästa vildmarkskvarter under bar himmel.
Vid lägereldens anordnande förforo vi likväl ej i enlighet
med högvisa stadgandet i paragraf 29 af 1886 års finska
skogslag, där det heter: "innan eld uppgöres i eller invid
skog, bör växttäcket till minst en alns bredd rundt omkring
eldstaden afskalas."’ Kunde ett dylikt påbud efterlefvas —
och kontrolleras! — vore det säkerligen af stor betydelse i
fråga om slarfvigt folk, men då båda dessa saker äro totalt
omöjliga, är lagens bokstaf död. Vanligen gör man i prak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free