Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fyra roffåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA ROFFÂGLAR. 101
och gäddkäkar lago på marken, men nu gällde det att komma
ät ungarna, hvilka hördes hvissla och nyfiket syntes sträcka
hufvudena utanför det kålfätsliknande boet. Att nu lossa
skott skulle varit lönlöst, ty vi kunde säkerligen ej endast
därigenom få ner fåglarna, om också haglen träffade dem till
döds. Emellertid erbjöd sig finnen att klättra opp i furan,
hvilket ock lyckades, sedan han ett par gånger hållit på att
raka ner. Väl anländ till kronfästet, där det vida grenboet
satt som en underlig blomma i talltoppen, hade emellertid
karlen att bestå en rasande kamp, innan han fick tillfälle att
slänga ner de fullvuxna ungarna på marken. Uär lago de då
på mossan, fiskgjusens båda förhoppningsfulla ungdomar, med
det brunfläckiga bröstet pressadt mot en tufva, vingarna
halft utbredda och de rödgula ögonen spelande i skallen. Ett
par skott ändade snart deras tillvaro, sedan jag efter dryg
väntan på att modern skulle tillstädeskomma ej hackats taga
död på henne till följd af det långa hållet. Vid den sedvan-
liga närmare granskningen antecknades särskildt, att " by-
xorna’1 (skiinkel- eller lårfjädrarna) ännu ej hunnit utväxa till
den normala storleken.
Härifrån fortsattes marschen ’ fra
m till Dirijiirvi, enär jag
ville bestiga Paljasvaara, hvars härliga utsikt jag hört om-
talas. Öfver myrar och djupa skogstrakter nådde vi också
så småningom dit. I en lafhöljd gran på nedersta sluttnin-
gen af berget upptäckte jag emellertid nu rätt som det var
en hökuggla, hvilken hastigt expedierades ur detta jordiska
ined en effektfull knall från geväret. Hon flög dock med god
fart ett stycke, innan hon störtade ner och sedan anträffades
död bland ljungen — det befanns vara ett utmärkt vackert,
mycket ljusvattradt exemplar. Också en ripkull stötte vi i
ett moras, men denna gick upp utom håll och släppte mig
därpå aldrig inom behaglig räckvidd; det är ganska lustigt
detta, att riporna i dessa bygder antingen äro särdeles orädda
eller ock helt konträrt bekajade med stor skygghet, så att de
löpa undan allt livad tygen hålla. — Öfver en högst oländig
terräng stretade vi på skapligt lång tid upp på bergsklacken,
där vi blefvo ej så litet ömfotade af att i våra tunna, upp-
blötta pjäksor gå och trampa på de skarpkantade, i krit- eller
mjölkhvitt genomlysande kvartsplattor, som här öfverallt lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
