Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En dråplig forsfärd. Andjakter och äfventyr i Pajala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 PA SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
dock, men denna lyckades undgå mig genom att gömma sig
inne i vassens täta snårskog. Nästan omedelbart härefter
lyfte en ensam gammal kricka, som jag sköt ner och tydligt
såg falla i vasskanten, fastän jag trots ihärdigt letande ej fick
reda på henne heller.
I träskets motsatta ände, dit jag efterhand nådde, vidtogo
nu forsarna igen, och jag lät besinningslöst färden gå vidare
ned utför dessa, som höllo en sammanlagd längd af ungefär
1 Y kilometer. Lika knogigt blef äfven detta stycke, som jag
gärna kunde hafva låtit bli att befara, ty väl kommen till dess
slut, där ett annat, rätt stort träsk mötte, fann jag klockan
vara så pass mycket, att jag ej ansåg mig kunna längre en-
visas med mina äfventyrligheter, om jag ville få någon tim-
mes hvila till följande dags strapatser i skogen. Men nu skulle
ju båten uppför forsarna igen — ja, den saken hade jag verk-
ligen ej bort behandla så där lättvindigt, ty den bragte mig
ett sannerligen mer än ansträngande arbete: jag fick hela
tiden traska i vattnet och kunde stundom endast med upp-
bjudande af alla krafter få båten med mig. Emellertid kom
jag dock, om än efter en rundlig tids förlopp, åter upp i öfre
träsket, hvaröfver båten nu liksom förut framskaffades genom
rodd till den omtalade stenbänken. Som jag likväl nu för
tillfället fått nog af att vada i forsar och streta med batar,
synnerligen som jag redan var alldeles tillräckligt genomsur
och ej skulle kunnat nå fram till kåtan förrän på morgonen,
om jag velat vara tjurskallig och släpat båten den återstående
fjärdingsvägen, drog jag här upp min farkost på torra land,
stoppade krickan i en ficka i jaktrocken, tog bössan under
armen och vandrade uppåt längs vattendraget, livars vilda
stränder ej tilläto en så pass hastig marsch, att jag förmådde
hålla mig varm. Det hade nämligen, min våta dräkt ej med-
räknad, nu blifvit duktigt kallt: 3 mnig frost glimmade i mån-
ljuset från grässtråna och lappvidets hvitludna blad, och små
grunda vattengölar syntes öfverdragna med en tunn ishinna.
Emellertid raskade jag på så fort jag kunde öfver den af ränn-
ilar genombrutna marken, där vindfällen och hala trädrötter
alltjämt lade försåt för mina fötter, som hunno blifva högligen
ömma, enär pjäksorna voro fulla med vatten och skohöet ge-
nomsurt. Andtligen varsnade jag kåtan, mitt efter genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
