- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
120

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
tack vare den friska, frostkylda morgonluften. Den lille ge-
mytlige Hertzell berättade galna historier från skogslappar i
Muonio, Mårdströmarne talade 0111 vissa intressanta smugglings-
affärer från gränsälfven vid Ofvertorne och Pello, Bruce ordade
lor sjuttisjunde gången om sin finfina jaktfärd till Sieppijärvi
på finska sidan, hvarvid 5 björnar blifvit skjutna, doktorn 0111
sina starroperationer och Fritte Häggström om sina vackra
döttrar, som han ville ha bortgifta. Apotekaren Sucht, som
varit upphofsman till hela den här roligheten samt andäktigt
gick och rökte "Hoppet", bad oss oupphörligt att tala litet
högre, så att också han kunde få höra något trefligt och så
att jössarne komme på benen ordentligt. Han och den väl-
födde Nordborg, som inom kort pustade liksom en lokomobil,
sökte för öfrigt att hålla reda på de fem hundarna, hvilka
med hängande tungor stretade på sina koppel. I têten gick
vännen Hederstjerna, gemenligen Ilederkula kallad, med hän-
derna instuckna i en resmuff af mårdskinn, som, prydd med
djurets monterade hufvud, hängde ner på band kring halsen
— äfven den mannen hörde illa men gitte ej att lyssna till alla
berättelserna och kvickheterna, som han kunde utantill men
för 111ig voro relativt nya. Han brukade eljest ha sin son
med sig på harjakter för att denne skulle lämna upplysningar
rörande drefven, men pojken hade betett sig* s å illa helt ny-
ligen, att han inte kunde fä följa med på en tid. "Pappa,
nu kommer haren!u hade han nämligen gallskrikit, hvarvid
haren kastat och undgått skott. Sådant diir okynne kan
man ju ej tolerera!
När vi nalkades Karvolavuoma och bygränsen mot Erk-
heikki, släpptes hundarna på ett nattgånget harspår, och snart
därefter rakade drefvet fram längs mvrlaggen inåt skogen.
Suchten och Hederkulan fingo af oss andra reda på, att
rackorna "hade oppe" och att "det gick", hvarpå de tvär-
stannade på landsvägen helt nära hvarandra — Sucht svor
genast på, att just hans Pan 1111 lik som alltid eljest hade kört
upp haren, hvilket faktum omedelbart bekräftades med en
försvarlig klunk ur jaktpluntan. Hederstjerna satte sig på
en sten och smålog öfverlägset at situationen. Emellertid
spridde vi öfriga oss ut i marken och sökte få reda på några
skapliga hall — man gnodde och snodde 0111 h varandra som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free