Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På harjakt till Juhonpieti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ HARJAKT TILL JUHONPIETI. 121
i en fårkätte, ehuru terrängen hade bort vara tillräckligt rym-
lig’. De flesta posterade sig pâ en stig genom grandroget
utmed myren, men en af Mårdströmarne och jag skyndade
vidare till en furuhed, hvaröfver vi trodde jösse skulle komma.
Väl framme här, ställde vi oss på något afstånd från hvar-
andra, dock sa pass nära, att vi behöllo hvarandra i sikte.
Efter en dryg halftimme hördes drefvet komma rätt emot oss,
och pä den glesa mon kunde jag snart se haren komma traf-
vande med kurs mot Mårdström, som med ett välriktadt skott
ändade hans tillvaro. Omedelbart härefter syntes hundarna,
af hvilka tre kopplades upp, medan de öfriga tvenne snällt
löljde med ändå — Pan, Solo, Dessy, Don och Donna hette
dessa våra medhjälpare. De fyra sistnämnda af dessa — so m
voro vackra harriers från Haparanda eller Torne, vill jag
minnas — hade under jakten skött sig ganska bra, hvilket
ej kan säg’as om den slöe och öfverårige Pan, som påstods
vara så utmärkt. livad denne senare vidkommer, tillhörde
han visst ändock den präktiga ströfvarras, hvarmed tulluppsy-
ningsinan A’. Granberg i Pite ibland förser personer i öfre
Norrland. De äro särdeles väl lämpade för att härda ut i
Norrbottens hårda klimat, dessa hundar, hvilka äro både vac-
kert tecknade och kraftigt byggda, hvarjämte de hafva god
näsa och uthålligt sök samt äro värda all tilltro på jaktstigen.
Med flit togo vi från det ställe, där jösse blifvit skjuten,
en behaglig omväg för att öfverraska "landsvägsjägarne" ge-
nom att med vårt. byte presentera oss för dem från ett helt
annat håll, än de gärna kunde tänka sig. Snart kunde vi se
dem mellan träden: Sucht satt på ett vindfälle och mumsade
på en jättesmörgås, medan Hederkulan tog sig en "åkarbrasa",
så att han hvarken hörde eller såg. Nu upphäfde vi ett ge-
mensamt härskri och slängde fram haren midt emellan gub-
barne, som hoppade till af förskräckelse — Suchten tappade
smörgåsen, som den trogne Pan passade på att sluka, så att
den ej skulle förfaras. Bådadera uttryckte sin förvåning öfver
att saken redan var expedierad: de hade ej hört hvarken dref
eller skott eller sett till någon hare, förrän den uppenbarade
sig’ pa detta märkliga sätt. Nu skulle vi förstås ha slakt-
supen, medan vi inväntade de andra jägarne, hvilka så små-
ningom kommo tillstädes. Dessa tyckte, att det varit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
