- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
122

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
underligt dref utan all reda — haren hade kryssat inne i
granskogsmarkerna länge och väl samt därpå tagit en alldeles
oberäknad kosa. Skottet hade de hört men trott, att detta
gällde fågel.
Nu rastade vi en stund och stoppade i oss en matbit ur
jaktväskans förråd, innan vi fortsatte vidare norr ut. Rätt
som det var, råkade vi nämndemannen Isak Kreku, livilken
kom körande längs landsvägen — han var dess bättre kry
och sund och hade intet ärende till vare sig doktorn eller
apotekaren. Vi frågade honom, om han sett någon hare. Jo,
förra året vid Mikkelsmässtiden hade han stött på en på sitt
skogsskifte, sade han, och nyligen hade han ätit en, som hans
pojkar tagit i snara i gärdesgården där hemma. Dylika knip-
sluga uppgifter — jag tror verkligen vi jagade på nämnde-
mans mark — kunde förstås inte vägleda oss det bittersta,
och vi voro därför hänvisade till harspåren och hundarnas
förmåga, hvilket bort vara tillräckligt.
Emellertid hade vi kommit fram till Erkheikki-gårdarna,
där vi träffade den store handelsmannen OKistaf Wanhainen,
som vi frågade om nyheter — ja, han visste inga andra, än
att en gammal käring dött i byn och att Pajala-herrarna måtte
hafva godt om tid, hvilka nästan mangrant drefvo omkring
för den usla och syndiga jakten. Sicken satirisk krabat!
Nu utsträcktes ströftåget in på Juhonpietis byaområde,
där hundarna släpptes på sök. Lång blef så vår väntan, innan
vi, vi som af naturen blifvit jämförelsevis mera lyckligt lottade
med afseende på hörselförmåga än vissa andra, fìngo höra
hundflocken stämma i ett klingande dref. Hi och ho — det
gick öfver hed och berg åt Palokangas till. Nu blef det fart
i benen, ty litet hvar ville förstås komma med på roligheten.
Till att gifva mig af med att utförligt skildra detta andra jakt-
tillfälle har jag knappast lust, ty det var visst ingen ideal-
jakt, och det föregående torde vara mer än till fyllest. Jag
vill därför blott anteckna, att Nordborg blef den lycklige liar-
skytten, och att han under belåtna gnäggningar mottog de
öfriges ödmjuka hyllning för sin bragd. Emellertid bör hvar-
ken värdet af denna gärning eller af de andras bemödanden
underskattas: icke bör man skämmas, när man gjort sitt
bästa — säger ett finskt ordspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free