Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På harjakt till Juhonpieti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÀ HARJAKT TILL JUHONPIETI. 123
Efterhand nådde vi fram till Juhonpieti vältimrade, stora
hemmansgårdar, belägna på en strandbrant med vacker utsikt
åt den krökande älfven med holmarna Lehmäsaari och den
hörika Keppansaari. Här togo vi in i en gård för att äta
middag — det var redan lidet så långt på dagen, att den
tidiga skymningen började rycka an. En vänlig "gårdsvär-
dinna" (talonemäntä) serverade oss nu med tillhjälp af en rätt
vacker tjänsteande en välsmakande måltid, hvarjämte åtskilliga
skjutsledes från Pajala hitskaffade konserver och fluida voro
egnade att sätta vederbörlig piff på det hela. Stämningen
blef ganska "hög" tidigt nog, i all synnerhet sedan middagen
var undanstökad och de eländiga kortlapparna kommo fram.
Där ^knackades", så att ljusstakarna hoppade ner på golfvet,
och "polska banken" omsatte den kvällen rätt artiga pengar.
Till sist blef det rent för galet, det blef slagsmål — ja, skam
till sågandes* blef det inte det! Och höga rättvisans handt-
langare dokumenterade sig den gången på ett sådant sätt, att
till och med "stenarne" ropade — det stod nämligen ett par
dagar senare en lika amper som uppseendeväckande historia
om alla vansinnigheterna att läsa i Haaparannanlehti, och denna
artikel härrörde tydligen från någon tidningens finske med-
arbetare i Juhonpieti. Men: "myggans surrande hörs ej till
himlen." Och det är sannerligen synd ibland!
Blott några få dagar efter jakten, som skulle få en dylik
tråkig afslutning, så gemytlig den än var att börja med, an-
trädde Hederstjerna och jag en färd med släde till Lule för
att deltaga i den sedvanliga Oscarsbalen — nog skall man
vara bra angelägen om att dansa eller att få litet omväxling*
i umgänge, när man reser närmare 26 mil i midvintern och
naturligtvis har lika långt tillbaka! Men vi tänkte inte så ut-
förligt på den där saken: vi hade bestämt oss för att fara,
lade oss i rislan och kuskade af utan vidare. Till följd af
uppehåll i vänliga s. k. brödgårdar kräfde resan 5 dagar,
och det var duktigt kallt — jag minnes ännu, hur jag ibland
frös i min uniformskappa: jag egde gubevars ingen päls den
tiden! Ofver Korpilompolo och Jokkalsjärv kommo vi ner till
Kaliksälfven, åkte på bräcklig is öfver denna vid Rödupp,
fortsatte så till Gyljen, Räktfors, Holmen, Tore, Rånbyn, Person
och Lule Gammelstad till residensstaden, där vi körde in den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
