Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Skogslif och vattenfågeljakter i Lyksele lappmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 PA SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
skogen hela flocken, uppför backar och utför backar, fram
öfver "tofland", "grantjälar", "talland" och "molanti", berg*
och myrar — vanligen hade vi en mil ut till arbetet och
förstås lika långt hem. Bland handtlangarne fäste jag mig
särskildt vid ett par utmärkt präktiga och rappa karlar:
"Salmon" (Salomon) och "Höglandsgubben". Den förre var
en tjugufemårig, själffallet ypperligt skogsvan och dessutom
mycket intelligent karl — befolkningen här i Lyksele står för
öfrigt ganska högt i intellektuel utveckling samt är vida mer
vaken och angenäm att skaffa med än hvad fallet blir längre
mot norr. Denne Salmon var ett riktigt praktexemplar : lång,
smärt, muskulös och uthållig. Han bief en mycket användbar
kompassförare vid taxeringen och oss ungdomar uppriktigt
tillgifven — n åja, vi togo då honom också "kamratligt" förstås;
men till något annat hade vi heller ingen anledning. Höglands-
gubben var för rolig! Han var väl omkring 65 år men hade
alldeles tappat bort räkningen och glömt bort sitt "årtal",
påstod han. Emellertid var han en medelstor, torr och senig*
man, städse villig att hugga i och snar till ett roligt svar —
det gick undan med arbetet, skall jag säga, när en af de
där två vännerna klefvo främst i kedjan. Till och från sko-
gen rände de för resten på slingrande skogsstigar i väg med
oss öfver parken så ilande fort, att vi i början oupphörligt
höllo på att stupa på näsan öfver alla stenar och vindfällen
samt alltid kommo hem dödströtta. Höglandsgubben kilade
då i têten som en tomte i en saga: hans grå hår fladdrade
för vinden, i snåren viftade hans röda tröjärmar, och det
runda, i bältremmen fastbundna matknytet, som erinrade om
en pilgrims vattenflaska, dängde honom under denna gemena
språngmarsch mot ryggen och ett visst annat kroppsparti, så
att det såg rent för galet ut! Slidknifven, yxan med bockhorns-
bindsle för eggen och den snaskiga beckoljeflaskan hjälpte
också till att mördunka honom akter ut.
När timmen slog för "lunch" och folket skulle hålla
middag, påbjöds rast i närheten af någon källa eller händelse-
vis anträffadt vattendrag’. Här dukade då våra präktiga karlar
ur matsäcksknytet upp sin enkla vägkost på stenhällens laf-
betäckta grund, på markens redan dukade björnmossa eller
på vindfällets kullriga bord. Smör och tunnbröd, det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
