Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Skogslif och vattenfågeljakter i Lyksele lappmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENFAGELJAKTER I LYKSELE LAPPMARK. 133
"pannplâtar" till dem sâ pass mästerligt, att de föreföllo all-
deles "medfödda".
Nu är att säga, hurusom vi i kamratkretsen hade fyra
unga norrmän; två af dem studerade såsom extra elever vid
Skogsinstitutet, de andra två voro elever vid forstakademien
i Tharand i Sachsen och hade vunnit tillstånd att taga del i
våra praktiska sommaröfningar i lappmarken och vidare nere
i Uppland. Sjölie och Gloersen hette de båda förstnämnde.
"Simon Sjölie fra Rendalen" var en hjulbent gosse med guld-
bågad pincenez, mera intresserad af parasitsvampar än af idrott,
mycket hygglig och lungsiktig. Gloersen åter var kommen
någonstädes från västlandet; en riktigt treflig* gut i låga skor
och knäbyxor, alltid klädd i "tollekniv" och på hvarje ledig
stund i "fiskestang", med hvilken senare han skuttade om-
kring och viftade ute på stenarne i alla forsar. Han var för
öfrigt styf i gångsport och snäll med "riflen". De andra båda
norska bröderna hette Olsen och Hansen, Christian Ole Olsen
och H. Reinert Hansen, Olsen från Frederiksstad och Hansen
från själfva Christiania. Olsen var en utmärkt treflig, intelli-
gent och pigg’ pojke, "fro" och "freidig", det såg man tvärt
på hans glada blick och hans käcka mustasch. Han var för
öfrigt lidelsefull jägare och fröken Coras husbonde. Så ha
vi Hansen — eftersom jag nu råkat taga mig till att räkna
upp och biografiera. H. Reinert Hansen var "storbygut" och
glömde inte att tala om det, ehuru han sällan röjde det i sitt
uppträdande. Han hade legat mycket på resor — och glömde
ej att berätta det heller! Han hade utsökta toalettsaker och
ett märkvärdigt fint tandpulver, tyrolerhatt med orrfjäder samt
en mängd skizzböcker, där "Viddas alle fjeld og kulper og
stryg og fosser fans hver eneste en" — för att nu icke tala
om Romas katakomber och tornet i Pisa, lazzaroner och mo-
deller, fröknar och mamseller. Så att det med andra ord vår-
en behaglig blandning i den där boken! Hansen var än upp-
sluppet glad: sjöng ekivoka saker ur chansonetternas variété-
répertoir och gick i skogen i särdeles onämnbara benkläder;
än manligt allvarlig: deklamerade Ibsens och Bjornsons fjäll-
sånger — ej minst förstås "over de hoie fjelde" — samt ta-
lade under klubbaftnarna så vackert vid bägaren om fram-
tiden, den lyckliga, ljusa framtiden, som skulle tillhöra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
