- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
135

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTENFAGELJAKTER I LYKSELE LAPPMARK. 135
stora, fulltaliga sådana funnos flerstädes i älfven. Att börja
med, eller innan vi upptäckt en viss annan jaktmark, roade
vi oss ibland med att sätta efter dessa, hvilket var ett ganska
svettig’t arbete i sommarvärmen, ty utför strömvatten trafvar
skraken i väg* som en pil, och man måste litet tänka på sig1
själf också, enär det ju i dylika fall går mer än lätt att göra
sig olycklig med båten mot någon undervattenssten. Här
hade skraken rätt ofta den både lustiga och knipsluga vanan
att vid förföljelse tämligen snart sticka sig in under gråalens
och lappvidets snår vid stränderna, där den undgick att upp-
dagas — något som vi på det hela taget voro rätt belåtna
med, ty vi funno mera behag i den vilda jakten, då vattnet
stod som en fors omkring den framrännande kullen, än att
skjuta sådan där välsignadt tranig fågel, som ingen människa
har lust att äta, om hon har tillgång till fläsk och potatis.
Emellertid fanns det något som hette Granseleavan, och
där togo vi igen skadan med tillhjälp af Cora. Det var en
vid bukt af älfven, hvars vatten rann in hit med bakström —
längre in i avan, där småholmar och vassgryndor stängde
passagen för den minsta båt, var det dock fullständigt lugn-
vatten. Kring de sanka stränderna växte säf och starr i täta
rabatter, längre upp vidtog en tufvig terräng med bärris,
skvattram, Sceptrum Carolinum och Saussurea. Här kring
avan gingo vi gärna och pulsade i vatten upp till knäna,
medan Cora gick eller sam längs ruggarna för att få reda
på änder — beckasinerna lågo förstås uppe i sankmarken,
men det var ondt 0111 dem.
Vid dylika tillfällen som de här åsyftade använde Oisen
ett par ypperliga, lösa stöfvelskaft, hvilka han kunde draga
på sig lika så långt som han var "klufven". Jag däremot
hade bara de låga pjäksorna eller möjligen några sjöstöflar
att tillgå, hvadan jag frös vida mer än O. i det kalla älf-
vattnet. Emellertid gingo vi på linje efter avans stränder
och recognoscerade, företrädda af Cora, hvilken syntes hafva
flitigt och godt sök samt mycken uthållighet i den svår-
jagade terrängen — ja, hon hade god näsa också och var
med ett ord ett präktigt djur, som ej drog sig för några
mödor. Det fanns g*anska godt om änder här i älfbukten:
mestadels krickor och ärtor samt stjärt- och bläsänder. Hit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free