- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
137

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XI. Senhöstäfventyr i vildmarken.
som från bördiga, leende, tätt befolkade bygder söderut
i landet kommer hit upp till karga, dystra ödemarken,
till milsvida linnskogarne vid gränsen mot norr, han har sig
förelagdt att rätt hastigt antingen ga framåt eller tillbaka, att
lika afsevärdt "förbättras" och utvecklas eller att "försämras"
— detta uteslutande beroende på hans karaktär och natur-
anlag! Är han en herre med intressen och vyer, en som
tänker djupt, känner rikt och vill stort, då är han kommen
till ett land, som åtminstone till en tid, eller sa länge allt
ännu är nytt för honom, gestaltar sig såsom "det förlofvade"
— hafva däremot några år hunnit förflyta under oafbruten
vistelse här, och ensligheten, tystnaden, mörkret börjat liksom
vampvrer stjäla mod och kraft ifrån honom, då blir dock i
regel den mannen efter hand lamslagen och bruten till sitt
inre, han åldras fort, lefver helst i drömmar, och tungsint-
hetens koltrastsång finner ypperligt genljud i hans bröst. Vill
en sådan man ej gå under af melankoli, måste han ej blott
af all sin viljeförmåga söka reagera häremot utan också
kroppsligen anstränga sig till det yttersta : färdas i vildväder
lång*a, mödosamma, farliga vägar, strapatsera sig dödstrött,
våga utan tvekan, trotsa utan gräns. Ty blott på det sättet
kan han hindra den betryckta stämningens dunkla flod att
rycka honom med till likgiltighetens eller de oförklarade sor-
gernas bottenlösa haf, där lifsledan tåligt lurar på rof. Är
han åter en robust hvardagsmänniska, som ej låter tankarna
förirra sig bortom hvad ögonen se eller handen vidrör, som
ej hör den trolska, villande tonen i g ransuset vid kvällningen,
som ej låter öfverrumpla sig af myrens dystra "maestoso",
speladt i djupa mollackord på höstvindens kantele, då blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free