Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Senhöstäfventyr i vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 PÅ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
som med matta vingslag’ lyfte ur vattnet mellan några isflak.
H—m hade dragit sig litet åt sidan, så att lian varsnade ej
fågeln, utan jag blef ensam om det oväntade skottet samt
lyckades verkligen fälla anden, något som mycket gladde
mig, ty det var ju fasligt synd om den stackaren, en gräsand-
hane eller s. k. drake, hvilken jag velat fråga, liksom Bottiger
frågade "Fågeln i november":
"säg mig, hvarför, när de andra foro,
har bland tall och g’ran du glömt dig kvar?"
Ganska lifligt misstänkte jag emellertid, att fågeln blifvit skad-
skjuten just af mig under jakten i början af augusti och att
jag sålunda varit vållande till hans lidanden. Ena vingen
befanns skadad, af alla handpennorna var blott halfva läng-
den kvar — antingen hade som sagdt jag med ett gammalt
skott eller också en räf med sina tänder orsakat detta! Fanet
hade mot stenar och is blifvit nästan bortnött och afslipadt
från vingpennstumparne, och fågeln var till ytterlighet mager.
Det var sannerligen ett skott, som jag kände mig lycklig
öfver att få göra, eftersom anddraken var dömd till undergång,
sedan han sårad lyckats undkomma vid något föregående
tillfälle!
Så nådde vi fram till Järämäkurkio med dess 100 fot
långa damm och ej mindre än 400 fot långa timmerränna.
Här skulle vi öfvernatta kring en stockeld och hoppades till
följd af dagens alla ansträngningar att kunna somna och sofva
riktigt godt trots forsens dånande vaggvisor. Inom ganska
kort tid hade vi rustat i ordning ett trefligt läger under några
gamla präktiga granar, och så dukade vi på den frostglitt-
rande markmossan upp allt livad en af kontarne kunde pre-
stera i matsäcksväg. Det var sannerligen ej litet: där fanns
bl. a. smörgåsar, pannkakor och fågelkroppar samt ingredien-
ser till såväl kiisseli, te, chokolad och kaffe som ock till en
stilla toddy såsom "sängfösare". Jag behöfver väl ej nämna,
att måltiden smakade förträffligt och att vi sökte göra rätt
för oss på bästa vis! Den "stilla toddyn" blef dock hvarken
en eller stillsam — den ville ha kamrater! Och huru det bar
till, blef O. R. H. man för, att det kom att smått rumlas vid
stockelden — jag tror rakt ej, att han hörde forsens dån det
bittersta, när han efter slutadt "snöfvel" och "svammel" kröp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
