- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
147

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Senhöstäfventyr i vildmarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SENHÖSTÄFVENTYR I VILDMARKEN. 147
vände vi emellertid näsan mot hemmet, något som vi t}rckte
vara rätt skönt, ty marschen hade varit mycket besvärlig- i
den gemena terrängen, där skidor ej kunde användas, åt-
minstone ej ännu på en tid. Vi drogo därför rätt öfver vild-
marken in på allmänningen och kommo efter ganska vid-
lyftiga ströftåg sent på middagen fram till kåtan vid Poro-
vaara, där jag bott bl. a. under stämplingsfärden, hvarom är
taladt i -’Från kampanjerna vid stockelden". Litet livar hade
vi hunnit blifva duktigt trötta på vår dagsled om vid pass
2-| mil, detta ej minst därför, att vi mot slutet af vägen måst
forcera marschen för att ej blifva alldeles förvillade af det
täta höstmörkret.
I god tid följande morgon vandrade vi vidare, öfvergingo
Kolkojoki och trängde söderut på allmänningen med dess
orimligt stora och många myrar, som likväl ej generade oss
något nämnvärdt nu, när de lågo frusna — men de äro
ganska knogiga ändå, ty mossan tager ej emot steget till-
räckligt kraftigt utan ger segt och långsamt efter för det-
samma, hvadan man på längre håll blir ganska ömfotad i
pjäksor. På skogstrakterna här, där vi lyckades skjuta tre
ripor i full vinterskrud, funno vi flerstädes hela rader af
nygillrade flakar längs stigarne. Med all säkerhet hade dessa
tillställningar blifvit iordninggjorda af några s. k. födoråds-
tagare eller förgångsgubbar samt inhysingar och backstugu-
sittare i Kaunisvaara by, men då det råkade vara otillåten
fångstmark, sparkade vi ner och rent af förstörde somliga af
flakarne, hvilka de förgrymmade finngamlingarne dock snar-
ligen skulle komma att restaurera, ty "gud har skapat skog
och djur för att människan skall begagna sig- däraf efter
godtfinnande" — ja, den gamla nedärfda uppfattningen, som
i öfriga landsdelar håller på att arbetas bort af lagbestämmel-
ser och ändrade eganderättsförhållanden, den lefver verkligen
kvar här och har knappast undergått någun afsevärd modi-
fiering. Och den kommer att bibehålla sig länge nog här —
motsatsen är ej alls att befara, synnerligast då befolkningen
ej anser det ett dugg skamligt att få lapp på "saknad af
utmätningsbar tillgång" eller att sitta inne i kurran månader
och år igenom. Finnen är fatalist, och sådana där små-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogsfjall/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free