- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
149

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Senhöstäfventyr i vildmarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SENHÖSTÄFVENTYR I VILDMARKEN. 149
för upp i vildmarken igen — det var den 17 december detta,
en gement kall och blåsig* dag’, som bjärt stack af mot de
gångna och kommande vinterdagarna: lugna, friska, rena,
härliga vinterdagar såsom ingenstädes utom här uppe i höga
norden! Yägen var den vanliga via Autio och Kaunisvaara,
men eftersom det nu var ordentlig vinter med snö öfver
bottenfrusna marker, kunde vi resa i pulka efter renar och
sålunda minska färdens mödor rätt betydligt, om vi också
sleto alldeles tillräckligt illa ändå. Under denna utflykt, som
högligen forcerades, enär jag förlåtligt nog gärna ville komma
hem till julafton, fick jag dock en dag gå tre mil på skidor
i ett gement "klubbföre"" med lös och djup snö, hvilket blef
mig ett ganska drygt beting. — När vi sedan återkommit till
Kaunisvaara, yppade sig under natten, medan vi lågo och
sofvo, eldsvåda i granngården, och då fick man försvarlig
motion: fick klänga med någTa usla sprutslangar på ett ladu-
gårdstak, blef vattendränkt, sönderrifven och oigenkännlig af
sot. Märkvärdigt var det verkligen, att jag ej blef alldeles
genomförkyld under denna hemska eldsvåda, där åtskilliga
af jätkerna, bl. a. min raske skogsfinne Gustaf Rantatalo, i
särdeles hög’ grad utmärkte sig för mod och ihärdighet
det är nämligen långt ifrån något lekverk att en bister mid-
vinternatt i Norrbotten hålla på att plaska med vatten så
där! Tinade man också upp på bröstsidan, som var vänd åt
elden, höllo sig nämligen kläderna på ryggen styffrusna till
en riktig pansarskjorta, hvilken kändes stel och tung som
en stålrustning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogsfjall/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free