- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
153

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIPJAKTER PÅ GELLIVARE-DUNDRET. 153
att skidra, synnerligast da luften var hög* och ren, såsom
fallet oftast är här i fjällmarken ! Jag" hade knappast varit
ute en timme och blott hunnit passera öfverste C. O. Berg-
mans ståtliga villa Fjällnäs, beläggen på en platå nedom
"Dundrets" sluttningar och omgifven af präktiga terrasser, då
det med ens vardt omslag i vädret. Det kändes också tyd-
ligt nog i ansiktet, att blida tillstundade, ehuru jag* f örstås
ändå var rätt varm till följd af skidlöpningen. Snart började
snön att väta, och om en helt kort stund uppkom ett för-
svarligt snöfall med stora, granna flingor, som fastnade på
granarnes hänggrenar och på pilbuskarnes skörfrusna spön.
Naturligtvis blef ej heller jag lottlös under välfägnaden, men
livad gjorde väl det! Det är nämligen, så har åtminstone jag*
alltid tyckt, rent utomordentligt trefligt att fa färdas ute i
mark och skog*, när det råder litet "vildväder^ — slikt sätter
ens inneboende krafter i verksamhet, det eggar, det sporrar,
samtidigt med att det har den välsignade förmågan att kunna
lugna nerverna.
När det började töa, hade jag ej försummat att vända
bösspiporna neråt, sä att snö och vatten ej skulle rinna in i
dem. Emellertid spanade jag förgäfves efter några ripor,
hvilket var så mycket mera retsamt, som en af skottarna,
den i såväl renåkning* som skidrännande förfarne och dess-
utom i finska språket pa märkvärdigt kort tid ganska bra
hemmastadde mr John Mackinnon, sag*t sig * helt nyligen hafva
sett fiere kullar här och vid samma tillfälle lyckats skjuta
tre ripor. Öfver Spännajänkkä nådde jag utan att kunna
upptäcka minsta skymt af nag*ot jaktbart villebråd fram till
skogshulten längs Harrijoki, ett äkta fjällvatten, hvilket forsar
djupt i en väldig* skrefva på UI) undret" och rinner ner till
Harrijärvi eller Harrträsk — när man vid högsommartid van-
drar upp för att skåda midnattssolen från turistpaviljongen,
har man att följa en brant stig, som kröker utmed den stupande
bäcken och förnöjer främlingen med utsikten öfver svindlande
sluttningar, nedom livilka det dånande, skummande vattnet
varsnas strömma utför klipporna i granna fall och forsar’.
Här var jag ännu i barrträdsregionen, och säkerligen
skulle jag ej bry mig om att gifva mig af högre upp till
den marvuxna fjällbjörken (norskans Krampebirk) och videt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free