Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ripjakter på Vasaratunturi eller det s. k. Gellivare-Dundret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIPJAKTER PÂ GELLIVARE-DUNÜRET. 157
och kastade denna rätt på ripan, som gick upp med all skynd-
samhet och knappast gaf sig’ tid att invänta det skott, hvaraf
hennes ena vinge blef knäckt, så att hon ramlade ner invid
en björk. Härifrån började hon dock att löpa — hon hade
tydligen ej fått till fyllest vid första smällen —, hvarför ett
andra skott ändade hennes lif. Det var en mycket vacker
ripa: hon blef den fjärde i kvartetten vid mitt bälte med
snarorna.
Så bar det hemåt med fart längs skidspåret från morgo-
nen, medan ripkropparna slängde och dängde för hvarje spark
på skidorna och geväret samtidigt gaf mig små vänliga knuf-
far i ryggen. Ingen fågel lät vidare se sig, om jag undan-
tager några skator, som snappade upp mig i Fjällnässkogen
och läng*e följde min väg med sitt falska skratt, som de
stämde upp från grantopparna, där de slogo till och kråmade
sig med vickande stjärt.
Sedan jag passerat de gårdar, hvilka äro belägna på
högra stranden af Vasarajoki, var jag inom kort framme vid
lasarettet och doktorsbostaden, där jag efter gamla vanan knac-
kade på rutan och hälsade på den träget farmakologiserande
vännen. Denne behagade med en gillande åtbörd peka på
min hvita fågelgördel och gaf samtidigt en otvetydig anvis-
ning i riktning mot sitt kök, hvilken gest jag också gärna
hörsammade såsom flitig gäst på stället. Emellertid gick jag-
först till min lilla röda stuga för att göra mig i ordning efter
utflykten. Här träffade jag utanför porten en skotte, mr Walter
Gowans, som stod och språkade vid en af lapphundarna —
han hade varit och sökt mig men fått veta, att jag gått ut
på jakt. Han gick enlig"t sitt hemlands sed klädd i knäbyxor
och ylledamasker men också med — ludna vinterpjäksor, så-
som det anstår en lappmarksbo. Han utlät sig på sin råd-
bråkade svenska : "Du have varit and skjuta ripa, micke good
fågel! Have good tur, I see, four stykker — gratulerei*! I
will drikke Din skål i whisky, when I få frå Scotland, now
I have intet, djäfligt slut alltsammen at home! Du now give
me a little whisky and I blive giad and drikke Din skål.
Sedan du rese over älfven med mig and hälse på min Frue
and räfven, micke vacker and snäll räf, koste bare twelve
kroner, have köpt den räf af Orajärvi, micke stor handelsman!14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
