- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
162

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162 PÂ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
vanlig1 förstafvelse pä lokalnamn här i bygderna och detta
naturligtvis därför, att mörten råkar vara sa allmän. Denna
fisksort utgör gunås också en väsentlig beståndsdel i skogs-
finnens mathållning — hvarför jag beklagar detta, skall jag’
strax nämna. Uet är nu en gång så, att finnen i allmänhet
tycker om fisk: han sätter därför flitigt bragder i bäckarne och
drar not i dy trä
sken. Härigenom kommer han bl. a. öfver en hel
del mört och sik, som det förstås gäller att använda som
sofvel till rieskabrödet, och till den ändan saltar han ner sin
langst i stora tunnor, hvilka han förvarar isi n "boda", i stolp-
boden. En tunna flyttar han emellertid in i byggnaden för
att hon skall vara bättre till hands — han ställer in henne i
"kammaren", där gäster bjudas hvila och en rad brokigt
målade bunkar med gammal fränt sur långmjölk eller s. k.
piimä trona på en hylla längs ena väggen. Då emellertid
fisken blifvit alldeles otillräckligt saltad, surnar den dock rätt
snart — och då är den bevars som allra aptitligast, är "fär-
dig"’. Men hvad som ej är aptitligt utan ett rent syndastraff,
som kan hinna göra en människa nästan galen på en natt,
det är att ligga i en sådan där kammare, där surmjölk och
surmört eller sursik enats om att fördärfva atmosfären! Jag’
har pröfvat den saken så pass mänga gånger, att jag af sorglig*
erfarenhet kan gå i god för, att det verkligen är ohyggligt!
Och inte får man elda heller för att få litet frisk luft i utbyte
mot den skämda och osunda, ty då beskärmar sig gårdsvär-
dinnan öfver att hon får sin surmjölk förstörd — har’ man
oturen att vara folkvän och räsonnabel, tiger man därför snällt
och somnar i den gräsliga parfymen!
Från Kangos gick som sagdt färden tillbaka längs Lainio
älf till Särkimukka, där jag blef inhyst i en sådan där gemen
"surkammare’’1’ — det var för öfrigt ett mycket fattigt hem,
så att det dessutom var snuskigt och otrefligt på mer än ett
sätt. Här kom jag emellertid under ströftågen i hemmans-
skogen ut pa en mycket märkvärdig terräng. En storartad
ändmorän stryker nämligen efter att miltals hafva utgjort vall
åt högra älfstranden förbi just här och fortsätter sedan öfver
till Junossuvanto, Lauttakoski, Saittajärvi o. s. v. Höga, breda
grusåsar draga fram här, endast korta, kvistiga furor har den
magra jordmånen kunnat gifva lif och växt åt, marken är kal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free