- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
167

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P A G Å S J A K T E R K R I N G L A I N I O A L F .
bfrigt inga gröfre hagel med mig! Pjäksorna tillsâgos, banden
kring’ vristen âtdrog’os en smula, och så var man färdig.
Levi g’ick först, jag följde efter.
Det hvilade en trolsk belysning’ öfver mark och skog nu
i månskenet. Hedens renlaf glänste som försilfrad, när ljuset
silade fram mellan furornas glesa grenverk och speglade sig
i den nyfallna daggen. Ingen fågel sjöng, skogen sof, allt
var tyst — endast myggorna föredrogo en serenad med brum-
kör och sisande falsettsolon. Med skuggor långa som grus-
asarnes längsta tall drogo vi fram mellan träd och snår,
spanade vid minsta glimmande vattengöl efter fågel, stannade,
hviskade, lyssnade med flämtande bröst och af spänningen
sammansnörd strupe — —
Vi hade väl vandrat en halftimme, när vi varsnade fiere
fantastiskt stora fåglar röra sig ute pa en skimrande tjärn —
ah, det måste ju vara gäss, ehuru de nästan liknande svanar!
Men nu gällde det att obemärkt smyga sig ner till stranden,
att i pjäksorna tassa tyst som en indian i mockasiner på
krigsstigen, att inte låta höra minsta knyst eller gny. Levi
fick stanna, jag skred ensam framåt. Fot för fot, steg för
steg gick det — blodet dunkade i pulsarne som under en
vild marridt, så ofta till min förtviflan en renlafstufva sakta
frasade sönder under den osulade skon eller en torrkvist brast
mot sanden. Men så var jag ändtligen osedd framme, sanner-
ligen riktigt trött af den nervösa ansträngningen ! Bakom ett
videsnår såg’ jag emellertid 1111 fem präktiga gäss simma tätt
intill hvarandra samt beta, gräs och vattenväxter i allsköns
fred — en af fåglarna föreföll dock ganska orolig och sam
beskäftigt fram och tillbaka, vred på hufvudet åt alla möjliga
håll och svängde på kroppen som attraherad af en magnet.
Säkei’lig’en hade den gåsen hört något misstänkt och ville 1111
vara på sin vakt! Eller kanske hade hon vakthållningen öfver
kvintetten sig anförtrodd — en del sim- och vadarefåglar ställa
det nämligen på det där sättet, och det går då ej an att posten
klickar i påpasslighet!
Det dugde emellertid ej att söla nu, 0111 ej det gynnsamma
tillfället skulle gå mig ur händerna. Därför passade jag också
på, när tre af gässen, rätt som det var, lågo i en klung’a, och
fyrade af båda piporna — den högra på de tre och den trång-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free